Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.264
Om Ryssland går under, så blir det ej af hunger och
pest utan af denna fromsinta visdom: »allt måste vara
sådant det är».
13 oktober. Nikolaj Michajlovitsj tycker om att
stanna på landet till den första snön. Och nu är den
här. I går kommo hvita flingor sakta dalande, och mot
kvällen blef det ett riktigt snöfall, och öfver den svarta
marken bredde sig ett hvitt täcke. Alla ljud ha blifvit
dämpade som under en mjuk kudde. Endast någonstädes
långt långt borta hörs klockringning; det låter som
begrafningsklockor.
Jag sitter vid eldstaden och ser på den slocknande
askan och tänker tillbaka på lifvet — så som de döda
kanske tänka tillbaka på det.
Jag visste en gång, att icke allt bör vara sådant det
är; och äfven nu vet jag, att de som jag gått ifrån,
medlemmarna af Hemliga Sällskapet, ha den eviga rätten på
sin sida. Den febersjukdom, som hela Ryssland lider af,
måste jag själf gå igenom för att uppdaga detta. Men
nu vet jag också, så visst som jag aldrig för vetat det,
att de ha rätt. Och låt så vara, att allt hvad de verka
är vanvett, dumheter, blod och smuts! Men allt hvad de
vilja är sanning, och i denna stund finns för Ryssland
ingen annan sanning, ingen annan frälsning från
febergalenskapen och fromsinnets visdom: »allt måste vara
sådant det är». Och låt vara, att deras gärning ej
kommer att bestå i dåd, utan blott i förkunnelse,
profetia — men om den icke blir anammad, så går
Ryssland under.
Ja allt detta vet jag — såsom de döda veta. Jag
har svikit, jag har flytt från blodet och smutsen. Och
nu är jag ren — ren och död.
Svart jord under hvitt bårtäcke, grafvens tystnad,
begrafningsklockor. Slut på allt. »Jag vet icke hvarför,
men jag vet, att allt måste vara sådant det är.»
14: oktober.
O forska ej, hvarthän vi gått, vi döde,
hvarthän den skymningsdunkla färden bar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
