- Project Runeberg -  Alexander I /
265

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.265

Min vän! Fullbordadt är mitt mänskoöde,
jag lefvat jordiskt lif, jag älskat har.
Hvad har jag funnit? Blef mitt hopp besviket?
Nej tro på sanningens och hjärtats ord!
Allt är förklaradt, hvarje töcken viket,
och här jag ser, hur skön den är, er jord.
Min vän! Det ges ej något stort som svinner,
var tröst, och vet, att trofast följs du här.
För hvarje tanke, suck och blick du finner
ett gensvar ifrån evighetens sfär.

Af Sjukovski, i hans nya, 182é utgifna diktsamling.
Hvarför har jag skrifvit af det?
Jag trodde Sofia ville, att jag skulle gå ut ur
Hemliga Sällskapet, och att hon skulle komma tillbaka till
mig, då jag gått ut. Men hon kom ej. Och nu
förefaller det mig, att då jag aflägsnade mig från dem,
aflägsnade jag mig från henne.

15 oktober. Hvad var det? En dröm, ett spöke,
en syn? Jag vet ej. Jag vet blott, att det var. Hon
uppfyllde sitt löfte på dödsbädden: »Jag är alltid med
dig, och jag skall komma där bortifrån.»

När jag vaknade, grät jag af glädje. Hvad jag
var glad öfver minns jag icke; jag minns blott, att Sofia
befallde mig återvända till dem och påminde mig om mina
egna ord: »De uträtta ingenting, de rädda ingen, endast
störta sig själfva, men ändå ha de den gudomliga rätten
på sin sida. Och må vara att jag är ovärdig, att mina
krafter inte förslå, men jag öfverger dem ej.»

Först nu har jag förstått hvad dessa ord betyda.
Och åte? väntar kanske skräck, löje, modlöshet, förtviflan,
blod och smuts, men det som jag nu förstått, det kommer
jag aldrig mer att glömma

Min vän! Det ges ej något stort som svinner!
Yar tröst, och vet, att trofast följs du här.
För hvarje tanke, suck och blick du finner
ett gensvar ifrån evighetens sfär.

Åter kan jag gråta, åter kan jag bedja, såsom jag
i dag bedt med henne:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free