- Project Runeberg -  Alexander I /
272

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.272

brunnen i Bachtsjisaraj», bläddrade i den och lade den
ifrån sig.

— Jag ber dig, Lise, att du aldrig talar med mig
om det där. Inte med mig och inte med någon. Hör
du det?

— Det är inte jag som talar, det är andra som
tala med mig, — svarade hon bleknande.

Ett gammalt agg började mola i själen som ett
gammalt sår. Redan länge hade hon vetat, att han genom
hemliga polisen fick hennes bref till genomläsning liksom
för öfrigt brefven från alla medlemmarna af kejserliga
familjen. Men hon hade aldrig talat med honom om det
— hon blygdes. Denna sedvana från kejsar Pauls tid
föreföll henne skändlig. Nu hade hon erinrat sig det
och tänkte i sitt sinne, att han såg på henne med samma
uttryck i ögonen som han måtte ha, när han läste hennes
bref. För tusende gången hade hon bedragit sig på
honom, och det gjorde lika ondt denna tusende gån g
som den första. På trettio år hade hon ej hunnit vänja
sig, och aldrig skulle hon vänja sig.

— Hvem? Hvem har sagt dig det? — frågade
han allt enträgnare, allt mera misstänksamt. — Jag måste
veta det, Lise. Seså, var förståndig. Om du verkligen
älskar mig . ..

Och åter skymtade det i hans ansikte något fegt,
gement. »Ja gement!» tänkte hon upprörd. Var det
kanske inte gement att förhöra henne på det där sättet,
se på henne med sådana där detektivögon?

Hon vände sig bort och började servera te. Men
händerna darrade, så att hon stötte omkull koppen. Hon
brast i gråt.

— Hvad är det, Lise? Hvad nu då? Du har inte
förstått mig rätt. Jag har ju länge ämnat tala med
dig om den där saken. Men du är ju sjuk — jag ville
inte ...

— Liksom om du gjorde det bättre så! —
utropade hon i en ton af smärta. — Det är ju det värsta
af allt. Och värre kan det inte bli. Det är af det jag
är sjuk. Du tiger, och jag . . . Att du då inte ser, att
jag inte kan, inte står ut längre, inte har kraft. ..

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free