Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.275
dig och sökt dig och undrat hvart du tagit vägen, —
sade änkekejsarinnan Maria Feodorovna i dörren.
Trots sina sextiofem år var hon ännu fräsch, och
med sin släta hy och sin höga färg liknade hon en
väl-gräddad tysk bagarbulle. Hon var betydligt korpulent
men hårdt snörd, och klänningslifvet satt så stramt,
att det tycktes färdigt spricka i sömmarna i den runda
ryggen. Hela ansiktet bestod af små leende gropar, som
ville vara älskvärda men ibland helt plötsligt fylldes af
sött gift. Hon hade alltid brådt, stod alltid på språng,
»som om hon skulle i väg till en eldsvåda», brukade
hennes aflidne gemål, Paul I, säga.
— Men jag är inte ensam, Alexandre; vi kommer
här hela raden — Nixe och Michel och Alexandrine och
Helene och Marie. De är strax här. Förlåt mig, kära
du: jag gaf dem lof. Själfmant våga de inte, och jag
vågar inte heller utan att låta anmäla mig. Men vi
längtade så efter er ... — pladdrade hon utan uppehåll på
dålig franska med tyskt uttal. — Men hvar är hon? Hvar
är Lise?
Och alla de små leende groparna blefvo fulla af
sött gift.
— Jag kanske kommer olägligt? Om jag stör, så
säg ifrån, genera dig för all del inte.
— Hur kan mamma tro det! Lise är alltid glad
att få se mamma. Hon gick bara in i sitt toalettrum ett
ögonblick. Se här kommer hon.
Kejsarinnan inträdde. Änkekejsarinnan gaf henne en
lång, smackande familjekyss.
— Nå? Hur är det med hälsan? Man är kurant,
hoppas jag. Yi ha kommit hela raden för att få tillbringa
en kvällstund så där riktigt en famille .. . Ack kära lilla
barn, inte så nära elden! Hur många gånger har jag inte
sagt dig: där är fönstret, där är spisen, och du sitter
midt i korsdraget — det är af det du förkyler dig.
— Nej det gör ingenting, mamma, jag är van.
— Jo jo, byt plats. Så ja. Men hvar är schalen?
Man måste vara rädd om sig. Det är som det heter på
ryska: den som tar vara på sig själf, tar också Gud vara
på. Men hur är det, kära barn — jag tror sannerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
