- Project Runeberg -  Alexander I /
277

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.277

mamman. — Manege och parader är det enda de bry sig
om. Men ni lefver ju inte i en kasern, mina barn, ni
måste vänja er vid sällskapslif... Kan inte du ge dem
litet hyfsning, Alexandre? Du fick gudskelof en annan
uppfostran och var en fulländad kavaljer på din tid, nåja
är det väl än. Inte sant att man kan förälska sig i
honom, Lise? Hvarför tittar du på mig så där? Jag
sa’ väl inte något opassande? Du får förlåta mig, min
lilla vän: jag säger alltid hvad jag tänker ... En hustru,
som efter trettio års äktenskap är förälskad i sin man —
det är något sällsynt i våra dagar. Andra må skratta,
om de vill, men mig gör det lycklig. Min dyre
Alexander är ju allt, allt för mig ... — och hon rullade med
ögonen af öm rörelse.

Kejsarinnan hörde inte längre ett ord. Vänstra
tinningen värkte olidligt, i hufvudet slamrade kaffekvarnen,
och hennes ansikte var så blekt, att kejsaren fruktade
hon skulle svimma.

— Mamma, Lise är visst trött. Doktorerna ha
före-skrifvit, att hon skall gå tidigt till sängs, — sade han
och reste sig beslutsamt. Han förstod, att de ej skulle
gå, förrän han själf gick.

— Ack min Gud, Lise, ha vi kanske tröttat dig?

— Nej visst inte, mamma. Inte skall ni gå nu?
Sitt litet till.

— Nej nej, din man vill det inte, och mannen måste
man lyda. Och jag som tänkte, att vi skulle passera
kvällen tillsammans, språka och ta oss ett litet parti.
Nixe skulle ha gjort en lefvande charad för oss,
densamma som häromdagen i Pavlovsk — vi skrattade så.
Han är visst inte en sådan tvärvigg som han låtsas; när
han vill, kan han roa ett helt sällskap. Hur var det där,
Nixe? Mitt första är cor . ..

— Ja, mamma: cor — ett jakthorn.

—- Ja visst, ja visst, och då tutade han som i ett
horn . . . Mitt andra: pue . ..

— Pue — det luktar illa, mamma, — hjälpte
henne Nixe.

— Ja visst, ja visst, då höll han sig för näsan och
grimaserade... Och mitt tredje: lance, en lans. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free