Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.283
Hon kunde inte tala. Andra omtalade i gummans
ställe, att hennes dotter, gift med en tsjinovnik, bodde i
ett litet hus på Yasiljevskiön, alldeles vid stranden af
Neva. Hela denna sanka stadsdel låg redan under vatten.
Fadern gick på rnornarna till sitt arbete, modern till
torget. De voro fattigt folk och hade ej råd att ha
tjänstfolk; när de gingo, stängde de in sina båda barn, en
gosse och en flicka, som sålunda lämnades ensamma i
huset. Nu var mormodern rädd, att barnen hade drunknat.
— Är det möjligt att skicka en båt? — frågade
kejsarinnan Longinov.
— Ers majestät skall för all del inte oroa sig, —
inföll en gråhårig, siratlig kammarlakej. — Hon vet inte
själf, hvad hon säger. Hon har blifvit från förståndet af
sorg. Inte finns här några båtar. Hvem skulle ro? Alla
är ju redan utskickade ... Seså ja, Petrovna. Kanske
de ännu är vid lif. Du skall be till Gud, skall du. Kom,
mor! Besvära inte kejsarinnan.
Han ledde bort gumman. Men ännu länge hördes
hennes skrik. Och det var som om i detta enda skrik
hade samlat sig alla de oräkneliga offrens nödrop. Med
ens förstod kejsarinnan hvad som här skedde.
— Gå och tag reda på hvar kejsaren är, Nikolaj
Michajlovitsj.
Longinov ville säga något, men hon ropade häftigt:
— Gå genast, gå, gör hvad ni blir befalld.
Hon gick in i hörnrummet och ställde sig att se ut
genom fönstret.
En af pråmarna från Isaksbron höll just på att
sjunka midt emot Amiralitetskajen. Vattnet hade pressat
bron i höjden, så att den rest sig likt ett berg och
brustit i tu; spillrorna flöto åt alla håll. På den sjunkande
pråmen sprungo människorna af och an likt myror.
Kejsarinnan såg den adertonmannade flottslupen, som alltid
låg nedanför slottet, ro ut till deras undsättning. Båten
kastades på vågorna som ett nötskal i de gråhvita
töck-nen — när som helst kunde den kantra och gå till botten.
Tänk om kejsaren var med där?
Och Longinov var försvunnen. Om hon skulle skicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
