- Project Runeberg -  Alexander I /
286

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.286

fanns i slottet — han hade nyss stigit ombord på
slupen.

När hon ilade igenom sin egen våning, varseblef
kejsarinnan det dukade frukostbordet och förundrade sig
öfver att någon kunde tänka på mat. Men Longinov
hann rycka till sig ett bröd och ett stycke ost och
började äta, medan han sprang.

I de stora festsalarna var allt ännu lugnt. Utanför
var världens ände, men i en fönstersmyg språkade två
gamla kammarherrar i allsköns lugn om den nya baletten
Sefir och Flora.

Då de varsnade kejsarinnan, böjde de vördnadsfullt
på sina skalliga hjässor.

Dessa oberörda ansikten lugnade henne för ett
ögonblick. Men strax därpå tänkte hon: »Sådan där min
komma sådana där människor att ha också vid världens
ände.»

I blåa förmaket stodo storfurstinnan Alexandra
Feo-dorovna och hoffröken Pljuskova på en soffa med
kjolarna uppdragna.

— O, o! — tjöt hoffröken. — Jag såg det själf,
ers majestät. Här är en hel hop. De springer uppåt
väggarna.

— Hvad är det?

— Eåttor, ers majestät. Och de är som galna. En
höll på att bita mig i benet.

Yalujeva gaf också till ett tjut och hoppade upp
på soffan. Hon var lika rädd för råttor som för lik.

— De ha letat sig hit ifrån källare och hvalf, —
sluddrade en kutryggig, skrynklig, skallig, liksom möglig
gubbe, f. d. kammarfuriren Isotov. Han liknade en
gråsugga.

— Vid öfversvämningen anno 1777 spred sig också
råttor och möss öfver hela slottet i sådan myckenhet, att
kejsarinnan Katarina Alexejevna, salig i åminnelse, med
egen hand behagade sätta ut råttfällor.

— Minns ni den öfversvämningen? — frågade
kejsarinnan, i det hon försökte reda ut något som dunkelt
föresväfvade henne.

— Jo då, ers majestät. Och den 1755, 18 no-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free