- Project Runeberg -  Alexander I /
291

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

.291

liksom skuldmedvetna småleende hon så ofta sett hos
honom under hans sista sjukdom. — Kommer du ihåg
hvad det står i Skriften: det är fruktansvärdt att falla i
lefvande Guds händer. , .

Han ville säga ännu något men kände, att det
viktigaste ändå inte skulle bli sagdt — och han endast
upprepade hviskande:

— Det är fruktansvärdt att falla i lefvande Guds
händer.

Någon pekade på Neva. Alla rusade till fönstret.
Där ute gungade en pråm och tätt bakom den en väldig
träbro, som lösryckts af stormen. I hvilket ögonblick
som helst kunde den stöta på pråmen och splittra den.
Somliga af folket på pråmen lågo på knä — förmodligen
bådo de; andra sträckte ut armarna mot stranden och ropade
på hjälp.

Kejsaren lät öppna balkongdörren och gick ut.
Kanske att de drunknande sågo honom. Han tyckte sig
höra deras skrik genom orkanen. Bron törnade på
pråmen, och människorna försvunno i vågorna. Kejsaren
gömde sitt ansikte i händerna.

Han återvände in i rummet, satte sig åter och blef
sittande hopsjunken och med nedböjdt hufvud som förut.

Tårar runnö utför hans kinder, men han kände dem ej.

* *

*



I början af öfversvämningen hade flygeladjutanten,
öfverste Hermann, blifvit skickad från slottet till Kolomna,
till gardesflottisternas kasern, för att därifrån utsända
båtar. Han tillbragte hela dagen med att rädda
drunknande. När han genomvåt, trött och frusen
passerade Torgovajagatan, erinrade han sig, att hans vän
furst Odojevski bodde där, och han tittade upp till
honom för att få en kopp te. Sedan han hvilat sig en
stund, föreslog han fursten och dennes gäst, furst
Valerian Michajlovitsj Golitsyn, att de skulle följa honom i
hans båt.

En tidig skymning hade inträdt. Det var omöjligt
att tända några lyktor, och inom kort försänktes den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free