- Project Runeberg -  Alexander I /
298

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

298

rörande sentenser: »Makt går före rätt. Där makt är,
där är lagen intet. Vattnet kan icke ens tsaren hejda.»
Tabellerna förbjödos, och Gretsj ställdes under
polisuppsikt.

När kejsaren fick höra, att också Araktsjejev stod
under polisuppsikt, trodde han, att von Fock mist
förståndet, och var nära att bli ond, men sedan ryckte han
på axlarna: »Gör som ni tycker.»

Ingen vågade tala med honom om Hemliga
Sällskapet, men han hade för sig, att alla kände till det och
skrattade åt honom, i tro att det var af rädsla han
ingenting åtgjorde.

»Hans misstänksamhet gick ända till galenskap»,
berättade sedermera Maria Antonovna Narysjkina. »Det
var nog, att han hörde någon skratta på gatan eller såg
ett leende i någon af hoffolkets ansikte, för att han skulle
tro man skrattade åt honom.»

En kväll, då Maria Antonovna, hade besök af en sin
kusin, en ung polska som gästade Petersburg, och det
serverades te, hällde kejsaren i en kopp åt värdinnan och
en åt gästen. Och Maria Antonovna hviskade i
kusinens öra:

— När du kommer hem, hvad du då skall hofvera
dig öfver att kejsaren serverat dig te!

— Tror jag det, — svarade den andra.

På grund af sin döfhet hörde ej kejsaren hvad de
sade, men han såg att de smålogo, och hans uppsyn
mörknade. Blifven ensam med Maria Antonovna sade han:

— Ser ni det, att jag alltid gör mig löjlig! Till
och med ni, min gamla vän, som jag alltid trott på, kan
inte låta bli att skratta åt mig. Säg mig för Guds skull
hvad det är som är så löjligt hos mig!

Generaladjutanterna Kiseljov, Orlov och Kutusov
stodo en dag i en fönstersmyg i slottet, berättade
historier och skrattade. Plötsligt inträdde kejsaren. De
tystnade men hade kvar sina leende miner. Kejsaren kastade
en blick på dem och gick förbi utan att stanna. Men
efter några minuter skickade han bud på Kiseljov. När
denne inträdde i kabinettet, fick han se kejsaren stå fram-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free