- Project Runeberg -  Alexander I /
299

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

299

för en spegel och vrida på sig och syna sig än från ena
sidan än från den andra.

— Hvad var det ni skrattade åt? Hvad var det
som var löjligt hos mig?

Kiseljov blef stel af häpnad och förmådde med nöd
framstamma, att han inte förstod hvad kejsaren behagade
fråga om.

— Seså, Pavel Dmitrievitsj, — sade Alexander i
vänlig ton, — jag måtte väl ha sett, att ni skrattade åt
mig. Säg sanningen, var snäll nu! Ar det något där
bak på uniformen som ser löjligt ut?

Ibland brukade han drömma en otäck dröm: han var
på en bal eller en parad i full uniform, med
Andreasbandet öfver bröstet, men utan byxor. Alla tittade på
honom, och han kände, att han för evigt vanärat sig.
Samma känsla hade han nu vaken.

Och inte endast människornas ansikten utan äfven de
liflösa föremålen skrattade emot honom. Ur
kvällsdimmorna, som nystade ihop sig till molu på himlen,
fram-tittade det löjliga vidundret — popen med horn. I
Sommarträdgården kraxade kråkorna som den där ohyggliga
natten till 11 mars, då semjonovbataljonerna skrämde upp
dem. Och Michajlovska slottets röda murar, som speglade
sig i kanalens svarta vatten, påminde om blod i
vinterkvällarnas purpurfärgade aftonrodnad.

Från Petersburgs dimmor och spöken flydde han till
Tsarskoje.

Här i ensligheten blef det bättre. Han bebodde på
vintern tre små rum i kyrkflygeln — skrifrum,
sängkammare, matsal — enkelt, nästan torftigt möblerade.
Det föreföll honom, att han redan afsagt sig tronen och
lefde som privatman.

En dag efter middagen satt han ensam i skrifrummet
framför brasan. Det var en grå dag, men ibland tittade
solen fram mellan molnen. Lågorna i spisen bleknade,
blefvo genomskinligt ljusa som vatten, och isblommorna
på de frusna fönstren blixtrade likt juveler. Utanför
glittrade de rimfrosthöljda träden mot den blyfärgade
himlen. Där, i parken, var det ljust, hvitt och stilla,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free