Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
erinrade han sig det på nytt. Men det var för sent:
stackars lilla kalfven hade repet om halsen, och yxan var
lyft. Haii stod på ett förbannadt rum, och han störtade.
Då skulle han ha räddat sig, flytt utan att se sig om.
Nu var det för sent. Att afsäga sig tronen betydde
döden för honom. Och alla drömmar om det var endast
vackra gester, en aktörs åthäfvor framför spegeln — lögn,
skam, löjlighet.
Han dolde ansiktet i händerna och ville gråta, men
kunde ej.
Han reste sig, kastade af sig mössan och pälsen,
föll på knä, knäppte ihop händerna och lyfte blicken,
ville bedja — men kunde ej. Om hvad? Till hvem?
»För att regera enväldigt måste man vara gud» — detta
hade han själf sagt, det sade honom alla. De gjorde
honom, en människa, till Gud. Men om människan är
Gud, då finns inte Gud.
Åter gömde lian ansiktet i händerna, kastade sig
ner i snön och blef liggande så länge, orörlig, liksom död.
Och snön föll och föll i den mörknande luften och
bredde ett bårtäcke öfver den döde.
IV.
Kejsarinnan Elisabet förvarade sin dagbok i ett
särskildt schatull, som alltid var låst. Hon hade fört
den nu i trettio år men aldrig visat den för någon utom
för sin gamle vän Karamsin.
Då hon, svårt sjuk och som hon trodde döende, på
våren 1825 rustade sig att resa från Petersburg till
Tsarskoje och därifrån till Taganrog, gjorde hon sina
papper i ordning, »för att vara beredd på allt, äfven på
döden», skref hon till sin mor.
Sent en natt, då hon blifvit ensam i sin
sängkammare, öppnade hon schatullet, tog fram dagboken och
Meresjkovski, Alexander I. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
