- Project Runeberg -  Alexander I /
307

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

307

Vi komma ihåg vårt samtal dagen före den där
förskräckliga natten.

— Och om blod kommer att flyta? — frågade han.
— Hvarför tiger du? Eller menar du, att vi måste gå
genom blod?

— Jag vet inte ... — började jag, men han
hejdade mig:

— Nej nej! Tig, våga inte! Säger du det,
kommer Gud aldrig att förlåta dig ...

Men jag slöt ändå:

— Jag vet inte, om Gud förlåter, men vi måste.

Då visste jag, att vi måste. Nu vet jag inte.

Eller som han sade: vi måste, ocli vi få inte, det måste
ske, och det får inte ske, det får inte ske, och det
måste ske.

Och sedan under kröningen i Moskva satt kejsaren
i timtal orörlig, som förstenad, med ögonen stelt häftade
på en fläck. Man fruktade för hans förstånd. Ingen
vågade gå in till honom. Endast furst Czartoryski gjorde
det ibland och försökte trösta och uppmuntra honom.

— Nej för detta finns ingen hjälp, — svarade
kejsaren. — Jag måste lida. Hur kan ni tänka, att
jag inte skall lida? Och det blir detsamma alltid,
alltid!

Ja det har varit detsamma alltid. För en tid har
det kunnat vika, sedan har det kommit igen. Nu
kommer det också igen. Tjugotre år — tjugotre ögonblick.
Ju längre bort, dess närmare. Allt som i går.

Ett svärd har gått igenom hans själ. Har inte det
svärdet skilt oss båda? Vi vilja sluta oss tillsammans
men kunna inte. Vi stå hvarann så nära, och vi äro
så främmande för hvarann. Har inte detta blod blifvit
en oöfverstiglig skiljelinje mellan oss?

Om jag den där gången icke hade sagt: »vi måste»
så hade kanske ingenting händt. Inte han utan jag bär
skulden till allt — jag ensam. Må Gud straffa inte
honom utan mig!

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free