- Project Runeberg -  Alexander I /
309

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

309

Återigen är jag rädd att störa honom och försöker att
hålla mig ur vägen för honom. Smyger mig utefter
väggarna, så att ingen skall få syn på mig. Stjäl mig
in till honom om nätterna och kysser den sofvande; i
sömnen är han min alltjämt.

Nå ja, må det vara så. Jag är ju van. Vaken
är han mig fjärran, i sömnen bli vi förenade, kanhända
också i den sista sömnen. Allt i lifvet skiljer oss, men
när vi gå ut ur lifvet, förenas vi. Vårt förbund är
icke af denna världen. Vi äro icke man och hustru utan
två för evigt skilda älskande.

Det heter ju, att nattfågeln ropar öfver dagfågeln.
Jag har alltid varit nattfågeln för honom, men jag har
inte förmått öfverrösta dagfåglarna. Jag är en
olycksfågel: är jag hos honom, så betyder det, att det står
illa till med honom. Han har det illa — jag har det
bra. Ju värre för honom, dess bättre för mig. Han
måste vara sjuk, olycklig eller i fara, för att jag skall
få vara hos honom. Så var det 11 mars; så var det
1812. Så är det också nu. Skall det verkligen alltid
förbli så?

Ack jag förstår, att han inte älskar mig, är rädd
att älska mig.

* *

*



Dagarna gå, och allt mera sorger föra de med sig
åt mig. Men jag klagar inte. Det är enligt tingens
ordning. Allt går sin gamla gång. Allt är som det
skall vara. Jag försöker vänja mig vid lidandet, så att
det skall förefalla mig naturligt. Men inte alltid lyckas
det. Sofie Stroganova har rätt, när hon förebrår mig
brist’ på kristligt sinnelag. Jag vill tro, att Herren
genom jordiska sorger uppfostrar min själ för det eviga
lifvet. Jag vill öfverlämna mig åt honom, bunden till
hand och fot. Jag säger: ske lians vilja i allt! Men
om jag blott visste, hur jag skall handla! Ty det är
så mycket jag inte vet, inte förstår.

Men förstår man inte, säger Sofie, så är det tecken, att
man inte behöfver förstå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free