- Project Runeberg -  Alexander I /
310

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

310

Det måste finnas människor, som det helt enkelt
inte är tillåtet att vara lyckliga. När jag är lycklig,
förefaller det mig, att jag tagit, stulit något, som en annan
rår om. Jag skäms, och jag är lädd, jag vet, att jag
skall bli straffad. För mig finns ingen annan räddning
än att här på jorden ej hoppas p:t något, försaka allt,
ödmjukt finna mig i allt, lida stum.

Jag får inte vara lycklig — det är mitt lifs
hemlighet — jag måste lida. Herren Gud vet, hvarför det
är nödvändigt, men han vill ej, att jag skall veta det.
Ske hans vilja! Må han ge mig en plats bland de

yttersta, blott han inte förkastar mig.

* *

*



Årsdagen af lilla Lisas död. Hade hon lefvat,
skulle hon nu vara aderton år.

Jag har varit på Alexander Nevskiklostrets
kyrkogård, där lilla Lisa hvilar jämte Masja — min
»Mäus-chen». Bredvid ligger Aljosja. På hans grafvård står:
»Här hvilar stabsryttmästaren vid hästgardet Alexej
Jakovlevitsj Ochotnikov, död d. 30 januari 1807 i sitt
26 lefnadsår.»

Ingen får någonsin veta, hvad som för mig
gömmer sig bakom den där inskriptionen.

När jag besökte honom sista gången innan han dog,
sade han till mig:

— Jag dör lycklig, men gif mig något till minne!

Jag klippte af en hårlock och gaf honom. Han
bad, att den skulle läggas i hans kista. Där ligger
den nu. Må Gud straffa mig — men jag ångrar mig
inte och ville ej taga tillbaka hvad jag gaf.

Jag gick länge omkring på kyrkogården. I skuggan
låg ännu snö, men i solen lyste grönt gräs och gula
vårblommor. Jag blockade tre buketter; en lade jag på
Lisas graf, en på Masjas, en på Aljosjas.

Inte alla, som jag älskar, men alla som älskat mig
har jag här. Alla tre förenade på kyrkogården liksom
i mitt hjärta.

* *
*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free