- Project Runeberg -  Alexander I /
315

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

315

där ban tagit farväl af den döda. Han kom inte in
till mig, endast skickade en biljett: »Hon är död. Jag
är straffad för alla mina synder.»

Och jag är så rädd att göra honom emot, att jag
på morgonen inte vågade skicka och fråga, hur han kände
sig. Det sägs, att såret på hans onda ben har gått
upp igen.

I morgon far han till militärkolonierna med
Arak-tsjejev. Men det betyder ingenting, han kommer
tillbaka till mig; nu har han ingen annan.

* *

*



Jo han har: fru Narysjkiua. Sofias död har fört
dem närmare hvarandra. Nu behöfver liau oss båda:
mig — sjuksköterskan, älskarinnan, henne — hustrun,
modern. Det har aldrig förr händt, att hon delat hans
sorger. Alltid var det så, att endera var hon med
honom i lyckan eller också jag i sorgen. Men nu behöfver
han oss båda.

Jag iakttar honom och får på omvägar veta, när
han är hos henne. För öfrigt behöfver jag inte få veta
det af andra — jag vet det ändå. Jag har en hunds
väderkorn i det fallet. Det är som om jag kände hennes
lukt i hans kläder, mysklukten, som påminner mig om
det halfmörka rummet med de nerfällda gardinerna.

Ar det möjligt, att jag alltjämt är svartsjuk på det
där kreaturet? Ja just så: kreaturet; det är inte ett
skymford utan rätta namnet. Liksom om man skulle
kunna spela sig till en kvinna på lotteri, såsom han
spelade till sig henne af Platon Subov 1 Liksom om man
skulle kunna älska med förakt! Han tror för resten,
att det är det enda möjliga.

— För att kunna älska en kvinna måste man
förakta henne litet, — sade lian mig en gång för länge
sen, på den tiden då vi ännu talade med hvarandra om
kärlek.

Det var en komplimang: han högaktar mig för
mycket för att kunna älska mig. Det är som om han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free