- Project Runeberg -  Alexander I /
320

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

320

hafvande kammarpagen springer förut och svänger en
järnskramla.

Ja, riktigt anständigt är det ju iute, men hvilket
aptitligt lif hon för! Aptitligt dricker hon sitt starka
kaffe och lägger sin patiens. Aptitligt super hon in den
friska luften genom sina vidöppna fönster, som ådra alla
andra förkylningar. Aptitligt stökar hon i sitt lilla
mejeri i Pavlovsk, så röd och hvit och fräsch, att man
tycker hon luktar spenvarm mjölk 30m en ladngårdsdeja.
Aptitligt frossande säger hon: »Mina små söta kor och
kalfvar! Mitt kära Pavlovsk med alla mina rara barn!»
Och med allra största aptiten frälsar hon sin själ medelst
filantropi. »Jag skulle inte ha på långt när så mycken
glädje i lifvet», säger hon, »om det inte funnes fattiga.»

När allt kommer omkring kanske jag afundas henne,
jag som själf lefver så oaptitligt. Ibland tänker jag:
ja just så skall man vara; där ha vi en, som gjorde en
rätt entré i lifvet; hon tvekade inte, om hon skulle
acceptera det eller ej, om hon skulle låta sig födas eller
ej. Utan att tvifla lät lion sig födas, utan att tvifla
födde hon själf barn. »Sannerligen ers majestät, ni är
en mästarinna i att skaffa barn till världen», sade
barnmorskan till henne. Och där lia vi. kanhända den sanna
religiositeten: räkna så tryggt på Guds nåd, att man
inte låter någonting störa sig.

Och jag — jag är så dum!

* *

*



Pavlovsk är ett paradis. Men jag får kväljningar
af det där paradiset. Karlarna, som rensa dammarna, dra
ibland upp en dränkt katt eller ett tidningsblad ur gyttjan
kring Kärleksön. I de evinnerliga dimmorna blandar
sig den sötaktiga bränntorfslukten med träskens
kamfer-lukt. Det doftar rosor och det doftar grodor. Detta är
grodornas förlofvade land. Kejsarinnan tycker om dem,
och hennes hofskald Sjukovski lagaL’ i en silfverkastrull
till grodfiléer med sötsnr sås. Alla de andra finna det
delikat; mig kväljer det.

* *
*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free