- Project Runeberg -  Alexander I /
324

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

324

reser utan något som helst mål. Han gör narr af sig
själf:

— Jag är den vandrande juden. Det enda jag
duger till numera är att flacka omkring i världen,
alldeles som om det vore mig profetian gällde: »Ostadig
och flyktig skall du blifva på jorden.»

■t

Han har rest. Jag är ensaitn. Jag bor i
Tsar-skoje. Det är skönt här om hösten — ödsligt och tyst.
Klara nätter tittar månen in genom fönstren: mitt enda
sällskap. Och fyrtio år gammal drömmer jag vid
månskenet om min hjärtans kär, alldeles som en dum flickunge.

Karamsin är också här. Vi träffas ofta. Jag läser
ur min dagbok för honom. Somliga, ställen kan jag inte
förmå mig att läsa högt; jag ger honom boken, och han
läser själf, tyst. Ibland ser jag tårar i hans ögon, men
jag blygs inte. Han håller af mig.

— Jag följer er på afstånd — säger han, — med
samma känsla, som jag kominer att ha för er på andra
sidan grafven. För den sanna kärleken är detta lifvet
för kort.

Vi ströfva tillsammans i de ödsliga alléerna, där de
gula lofven falla.

»Mitt kvällslif» . . . sade han en gång. Så bra
sagdt: kvällslif. Bägge två äro vi gamla och
kvälls-trötta. Vi klaga för hvarandra, hcsta or.li pusta.

— Jag har fått en ny erfarenhet om reumatismen,
ers majestät. Trots den balsamiska inftens välgörande
inverkan känner jag mig nästan sjuk af mattighet under
mina dagliga promenader, — säger han och stöder sig
linkande på sin käpp.

Och som ett gammalt par gå vi och hålla hvarandra
under armen, och de gula lofven falla.

På senhösten här i Tsarskoje kommer min ungdom
för mig så som ingen annanstans. På ängen därborta
— den hette Rosenfältet då för tiden, ty den var kantad
med rosenbuskar — brukade gamla kejsarinnan sitta.
Hon drogs dit i en rullstol, hon var redan då sjuk, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free