- Project Runeberg -  Alexander I /
344

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

344

klädd i röd malteserniiiform från Pauls dagar. Han hade
ett par ögon så orörliga, att man tyckte sig skola kunna
se hvad som återspeglade sig i pupillerna liksom i en
döendes. När han mötte kejsaren, bugade han sig på
afstånd och försvann genast, som om han flytt för honom.

Denna stängda dörr intresserade på det lifligaste lille
Sasja, storfurst Nikolaj Pavlovitsj’ son, en sjuårs gosse
med blekt, vackert ansikte. Den föreföll honom lika
mystisk som den där hemska porten i riddar Blåskäggs
slott. Hvad han gärna skulle ha velat kika genom
springan för att få en aning om hvad som fanns därinne!
En gång drömde han, att han gick dit in och fick se
något ohyggligt; han vaknade vid sitt eget skrik men
kunde inte erinra sig hvad han drömt.

I slutet af augusti, några dagar före afresan till
Taganrog, reste kejsaren på besök till änkekejsarinnan i
Pavlovsk. Då han ej anträffade henne, styrde han stegen
till hennes kabinett, men fann där endast Sasja och den
gamla statsfrun, furstinnan Lieven, som lekte med
tennsoldater vid ett rnndt bord framför fönstret. Kejsaren
satte sig och började också leka; han sköt så bra med
de små leksakskanonerna laddade med ärter, att Sasja
skrek och klappade händerna af förtjusning.

Genom den öppna dörren såg man den långa filen af
rum. I det sista i raden, kejsarinnans sängkammare,
skymtade plötsligt en röd malteseruniform. Kammarfuriren
Sergej Ivanovitsj Krylov stod framför den stängda dörren.
Kejsaren varseblef honom och skyndade dit.

I det angränsande rummet hördes änkekejsarinnans
steg. Furstinnan Lieven gick emot henne. Sasja, som
blifvit ensam, såg upp, och alldeles förgätande soldaterna
började han med spänd nyfikenhet följa hvad som tilldrog
sig framför den stängda dörren.

När Krylov varseblef kejsaren, bugade han sig på
afstånd och ville som alltid taga till flykten. Men denne
ropade honom tillbaka, gick tätt inpå honom och sade:

— Ge mig nyckeln!

Gubben stirrade på honom, som om han ej förstått,
och mumlade något. Man hörde blott:

— Ers majestät... nådig befallning ..

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free