- Project Runeberg -  Alexander I /
345

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

345

— Seså, gif hit, genast, säger jag dig! — röt
kejsaren och lade sin hand på hans axel.

Gubben började darra, och hans pupiller vidgade sig
likt en döendes, som redan ser hvad ingen annan ser.
Han ville räcka fram nyckeln, men hans händer darrade,
så att han tappade den. Kejsaren tog upp den, öppnade
och gick in.

En unken lukt, en lukt af gamla grejor slog emot
honom. Kejsar Pauls sängkammarmöbel förvarades
därinne. Kejsaren varseblef de välbekanta stolarna och
fåtöljerna, kanapén af mahogny med bronserade
lejonhufvu-den, de välbekanta taflorna — Ärkeängeln Gabriel och
Madonnan af Guido Reni hade hängt öfver hufvudgärden

— byrån, sekretärerna, skritbordet med bläck och pennor,
som tycktes vara nyss begagnade, med papper och bref

— han igenkände faderns stil; nattduksbordet med ett
halfbrändt ljus, liksom nyss släckt, väggklockan med
visaren stannad på half ett och den urblekta sidenskärmen
med kinesiska figurer.

Kejsaren förblef länge stående som obeslutsam. Sedan
tog han ett dröjande, osäkert steg framåt och tittade
bakom skärmen. Där stod den smala fältsängen.
Kejsaren bleknade, och hans pupiller vidgade sig likt en
döendes, som redan ser hvad ingen annan ser. Plötsligt
böjde han sig ned, och med ett liksom tjufpojksaktigt
småleende lyfte han på täcket. På lakanet syntes mörka
fläckar — blodfläckar.

Han hörde ett lätt buller. Bredvid honom stod Sasja
och tittade också på fläcken. Sedan blickade han upp
på kejsaren, och förmodligen såg han i hans ansikte
detsamma, som han sett den där gången i den hemska
drömmen — han gaf till ett genomträngande skri och störtade
ut ur rummet.

Inom båda, Pauls son och sonson, hade det stigit en

fasa, som sammanband det förflutna med det kommande.

* *

*



Kejsarens afresa till Taganrog var utsatt till den 1
september, kejsarinnans till den 3.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free