- Project Runeberg -  Alexander I /
352

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

352

utan folket ingenting — där har ni vårt rättesnöre, —
slöt han utmanande.

Son till en fattig bypräst och sonson till en
sapo-rogisk kosack tyckte han sig ha rätt att tala som han
gjorde.

När han slutat, inträdde tystnad, och alla fingo med
ens en förnimmelse af den oöfverstigliga skiljemuren mellan
de båda hemliga sällskapen. 1 det ena förnäma och rika
lien-ar, mestadels gardesofficerare, generaler och
regementschefer; i det andra idel fattiga och lågbördiga
stackare, löjtnanter och fänrikar i armén. Här de
privilegierade, där de oprivilegierade.

Peter Ivanovitsj Borisov hade hela tiden suttit tyst
och med nedslagna ögon i en vrå och rökt pipa, Det
var en liten grådaskig, liksom urblekt varelse med tunt
blondt hår, smala axlar och insjunket bröst, så
oansenlig, att man enkom måste fixera honom för att bli varse
hans lilla magra, i förtid fårade ansikte med stora, litet
utstående blåa ögon, som knappt voro melankoliska, bara
stillsamma. Han hostade ofta, en torr lungsotshosta, och
satte därvid förläget handen för munnen.

När det nu blef tyst, såg han plötsligt upp,
smålog och ville säga något, men så blef han plötsligt röd
i ansiktet, harskade sig och sade ingenting.

— Herrarna tyckas inte förstå hvarandra, — sade
Muravjov.

Som det ofta händer, när man väntar sig alltför
mycket af en människa, fann Golitsyn Muravjovs
utseende mindre betydande än han tänkt sig. Han var
en trettioårs man men föreföll .yngre. Dragen voro
kvinnligt fina och oregelbundna: ögonen sutto för långt
ifrån hvarandra, näsan var lång och hvass ocli liksom
nedåtdragen, munnen nästan löjligt liten, en riktig
barnamun, kinderna alltför runda och fylliga, också som ett
barns. Det mörkbruna, tjocka håret var enligt militäriskt
mod framkammadt mot tinningarna och rufsigt som efter
ett bad. Hela ansiktet var slätt, hvitt och rundt som
ett ägg — inte en rynka, inte ett drag af lidande. Först
vid närmare skärskådande lade Golitsyn märke till en
underlig motsägelse mellan läpparnas småleende och det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free