- Project Runeberg -  Alexander I /
367

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

367

sig, — Borisovs förlägenhet kände nu inga gränser. —
För all del, om ni vill så . ..

Hela vägen var han tystlåten, liksom om han ångrat
sin pratsamhet nyss. Men Golitsyn var besluten att inte
släppa taget. De styrde stegen mot judekvarteret.

I Yasilkov som i alla ukrainska småstäder bodde
judarna spridda i hela staden, men hade företrädesvis
slagit sig ner i sitt eget kvarter. Husen här voro gamla
fallfärdiga träkåkar med affallen rappning och höga
tegeltak. Gatorna voro i sig själf smala, och varustånden
och förstukvistarna på sina halfruttna, sneda stolpar
gjorde dem än smalare. Öfverallt hängde trasor ur
fönstren, halfnakna barn lågo och rullade sig i
afskrädes-högarna i sällskap med hundar; smuts och stank hvart
man vände sig. Genom den öppna dörren till ett litet
hus såg man en from jude, som låg framstupa på golfvet
och bad, höljd i ett stort, hvitt dok, som liknade ett
bårkläde; det var en fredagskväll, helgdagsafton.

Borisov och Golitsyn gingo in i huset bredvid. En
judinna i grossess med hektiskt röda, infallna kinder och
en randig turban på det rakade hufvudet var sysselsatt
med att kitta igen den murkna träluckan för
ugnsöppningen, där hon skjutit in sabbatsrätterna. Att göra upp
eld om sabbaten anses nämligen för en dödssynd.

— Nå hur är det med Baruch? — frågade Peter
Ivanovitsj.

— Aj vaj, kära lilla herre, dåligt, mycket dåligt.
Det vill aldrig ta slut med honom, han bara äter bröd i
onödan. Om Gud ändå snart tog honom!

— Ånej, Riva. Yill Gud, skall vi kurera honom.
— sade Borisov och stack något i handen på henne.

— Tack tack, lilla go’a herre! Gud löne! — Och
hon torkade sig i ögonen med en flik af turbanen och
böjde sig ner för att kyssa hans hand. Men han drog
undan den och gick hastigt ut.

Utför hala trappsteg gingo de ner i en mörk källare.
Golfvet var belamradt med högar af lump och ämbar och
hinkar fulla med skulor och affall. Det steg en sådan
stank ifrån dem, att man knappt kunde andas. Vid östra
väggen stod ett schatull insvept i urblekt brokad, inne-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free