Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
hållande Torarallarna; på en krok hängde en säck af
kalfskinn med böneutensilier, på en spik ett vridet ljus
af grönt vax att tändas efter sabbaten. På en kista täckt
med lumpor låg en hvitskäggig gubbe, likt Job i askhögen.
Baruch Eppelbaum, en stor chassid och nitälskare
för lagen, hade varit en rik köpman, men när hans
älsklingsdotter rymt med en rysk bodbetjänt, hade han
mistat intresset för affärerna och småningom blef han
ruinerad, och utan tak öfver hufvudet, sjuk och nästan
döende hade han sökt upp några aflägsna släktingar
här i Yasilkov. Baruch hade en gång räddat Borisov
från en stor olycka genom att låna honom pengar, och
nu, när alla öfvergifvit den gamle, hade Borisov tagit
sig an honom och pysslade om honom som den
ömmaste sköterska.
— Guds hand trycker mig! Det finnes intet helt
på min kropp och intet helbrägda i mina ben! Mina
sår-stinka och flyta för min dårskaps skull! — utropade
Baruch på hebreiska, på en gång högtidligt och klagande,
och af hans uppsyn kunde man ej sluta, om han bad
eller hädade.
— Seså ja, tag af skjortan. Jag skall stryka på
salfva.
— Oj oj oj, lilla kära herre! — stönade Baruch.
— Låt mig få ligga i mitt elände, du liksom alla andra!
Jag behöfver inte din salfva. Låt mig dö som en hund.
Förbannad vare den dag, då jag föddes, och den natt, som
sade: en människa har blifvit aflad! — tillfogade han,
åter på hebreiska, klagande och högtidligt.
— Seså ja, bråka inte! Jag skall smörja in dig,
så blir det bättre.
Borisov hjälpte honom att draga af den smutsiga,
trasiga skjortan. Golitsyn varseblef en likblek kropp
betäckt med något vämjeligt rödt hudutslag, och
ofrivilligt vände han sig bort. »Tror ni jag är ett sjåp?»
erinrade han sig.
Borisov skötte sin sak som en verklig medikus.
Han tog fram burken med salfva, kaflade upp ärmarna
och började stryka på. Juden stönade och vred sig af
smärta, ty salfvan var skarp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
