- Project Runeberg -  Alexander I /
372

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

372

Kring stugan fanns ingen trädgård. De klättrade
öfver staketet till grannen klockarens täppa och slogo sig
ner i det höga gräset på ett par kullstjälpta biholkar, i
fågelbärsträdens täta skugga. Öfver den hvita vägen på
andra sidan staketet dallrade luften af hetta, och dagern
nästan bländade. Men här i skuggan kändes det friskt.
En smal rännil porlade i en mossig träränna, och biens
svaga surr påminde om aflägsen klockklang.

— Nå säg mig nu: hvad är det ni inte har
förstått? — började Borisov.

— Ert samfunds mål. Är det alla slaviska
stammars förening till en republik? — frågade Golitsyn.

— Ja. Ett statsförbund likt det gammalromerska
men betydligt mera fulländadt.

— Hvad tänker ni använda för medel för att
uppnå detta?

— Medel? Desamma som ni. . . det är en sak för
sig det. Ni förstår väl, uppror, afsättning. .. och allt
det där. Ni vet väl. ..

Tydligen repeterade han något främmande och inlärdt,
som inte intresserade honom själf. Han teg litet och
tillfogade därpå i helt annan ton, med ett blidt och sorgset
leende:

— Till en början tänkte vi knappast alls på
medlen. Vi drömde om att åstadkomma en omstörtning med
samma lätthet som parisarna byter ut gamla mod mot nya.
Vi bekymrade oss inte om något. Vi lefde som i
paradiset. Väntade på under, trodde, att om vi sade till
berget: häf dig upp! så skulle det göra det. Först längre
fram fick vi se, hur svårt allt är. Ja, mycket måste vi
afstå från, om vi förena oss med De södra. Och det är
synd. Vi hade det så bra.’ Så bra blir det aldrig mer.

Det har varit, och det har farit,
kommer aldrig igen . . .

Han räckte Golitsyn ett tunt, blått häfte, som såg ut
som en kriabok. Han hade tagit det med sig hemifrån.

— Där har ni vårt program. Läs själf. Då förstår
ni kanske bättre.

Golitsyn läste:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free