Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381
nu, — sade han gång på gång med ett förläget, liksom
skuldmedvetet leende.
Mot kvällen blef han bättre och skickade bud på
Bestusjev och Golitsyn. Han låg på soffan. Förmodligen
hade han litet feber; ansiktet var blekt, ögonen brunno.
Golitsyn erinrade sig den egendomliga liknelse, som fallit
honom in vid deras första sammanträffande: en grön kvist
med späda vårlöf ute i snö och iskyla.
— Hvad har ni läst i dag, Golitsyn? — frågade
Muravjov och inlät sig på ett abstrakt resonemang om
rum och tid enligt Kants »Kritik af det rena förnuftet».
Han kunde tala om dylika metafjrsiska spörsmål i timtal,
glömsk af allt annat i världen. Men när Bestusjev efter
en stund gick ut ur rummet, såg han stadigt på Golitsyn
och sade:
— Så dumt, Herre Gud, så dumt! Och sådan skam!
Snygga konspiratörer: vi svimma som små mamseller.
— Det kan hända hvem som helst, — svarade
Golitsyn. — Jag tror inte jag heller hade härdat ut.
— Men både ni och jag ha ju varit med i
drabbningar; det är värre.
— Nej, Muravjov, det är bättre.
— Ja kanske det. Men vet ni hvad, Golitsyn?
Det var inte åsynen af marterna som gjorde det, inte
jämmern, utan något annat. När den där stackarn
började stöna under knuten, kom jag att se på Gebel. Har
ni någon gång sett djäfvulen i drömmen?
— Ja.
— Det vill säga, man ser honom ju inte, —
fortsatte Muravjov, — men man känner med ens en sådan
ohygglig tyngd öfver sig, och af den där tyngden förstår
man, att det är han. Alldeles så var det med mig där
borta. När Antifejev började stöna, kom jag att se på
Gebel och kände med ens det där ... Yi tala jämt om
att mörda, men vi vet lika litet hvad det är som vi vet
hvad rymd och tid är — d. v. s. vi vet inte på allvar
hvad det är. Men det är ju också en kategori, som
Kant säger. »Du skall icke dräpa» är en kategori, »du
skall dräpa» är en annan. Och man kan öfvergå från
den ena till den andra. Just det gjorde jag. Jag förstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
