- Project Runeberg -  Alexander I /
384

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

384

Sällskapet och länge varit en nitisk medlem, men sedan
hade han mist tron på det och varit så förtviflad
häröfver, att han velat beröfva sig lifvet.

Bröderna ägde en motsatt likhet med hvarandra,
liksom högra och vänstra handen, som aldrig kunna täcka
samma yta. Bestusjev, som fruktade och afskydde Matvej
Ivanovitsj, tyckte att han var en karikatyr af brodern,
en hans djäfvulske dubbelgångare, hans förvridna,
utplattade afbild i en konvex spegel. Hvad som hos den ene
gick på höjden gick på bredden hos den andre. Den
ene var lätt, smidig, elastisk, uppåtsträfvande, den andre
tung, bred, däst och jordbunden.

Golitsyn hade af Katrusia hört sagan om »Vi», det.
underjordiska trollet med ansikte af järn och ögonlock så
långa, att de nå jorden. »Matvej Ivanovitsj är ’Vi’,
Serjosjas demon, tyngdens demon —- det är därför Bestusjev
fruktar honom», kom det ibland för Golitsyn.

— Jag kan inte se dem tillsammans. Han suger
blodet ur honom som spindeln ur flugan, — sade Bestusjev.

Att Matvej hade rätt i mycket förstod han; men
ju mer rätt han hade, dess förhatligare var han.

När Sergej ibland tycktes på väg att tappa andan
och kväfvas under broderns tyngd och denne därvid
lif-vades mer och mer och for som spindeln på sin tråd —
då skulle Bestusjev ha kunnat mörda honom på fläcken.

Matvej Ivanovitsj hade vistats i Vasilkov en vecka,
och hela tiden hade Sergej varit sjuk.

Till sist härdade Bestusjev inte ut, och en gång,
i Golitsyns närvaro, frågade han Matvej Ivanovitsj i
skarp ton:

— Tänker ni stanna här länge ännu?

— Jag vet inte. Det beror på hur jag trifs, —
svarade den tillfrågade, och i det han lyfte på sina
sömntunga ögonlock, trollets ögonlock, såg han på Bestusjev
med en lång, hätsk blick. Kanske han å sin sida tyckte,
att Bestusjev var Serjosjas demon, lätthetens demon.

— Men hur så? — tillfogade han utmanande.

— Jo er närvaro här förefaller mig skadlig.

— För hvem? För er kanske?

— Nej inte för mig utan för er bror.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free