- Project Runeberg -  Alexander I /
392

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

392

duglighet och hederlighet. En lysande karriär förestod
honom.

Golitsyn blef Jusjnevskis gäst. Huset låg omgifvet
af en trädgård. Kraftiga popplar bildade som en grön
gardin för fönstren. Äfven de hetaste dagar var det friskt
och svalt i rummen, och all denna friskhet tycktes
utströmma från matmodern i huset, Maria Kasimirovna,
själf frisk som en majblomma.

Jusjnevski ägde allt som skapar lycka — kärlek,
vänskap, rikedom och ära — och allt detta offrade han
villigt och gladt.

— Vet ni hvad, Golitsyn, — sade han en gång,
just som han slutat spela fiol (han var skicklig musiker)
och ännu med musikens hänryckning öfver dragen. —
Jag är glad åt den där angifvelsen: nu ändtligen måste
vi börja, nu duger det inte att skjuta upp längre. Vi
skall ju i alla fall en gång dö, och då är det väl
bättre att dö med vapen i hand än att försmäkta
i bojor.

— Och ni tror på framgången? — frågade
Golitsyn.

— Förnuftigt taget kan ju ingen framgång väntas,
— svarade Jusjnevski, — men inte allt i lifvet går efter
förnuftets uträkningar. Det påstås, att det inte sker några
under i världen. Men var kanske inte 1812 ett under?
Det var inte ett krig, det var en folkresning. Vi
fortsätter hvad som då började. Det var inte vi som
började, det är inte vi som kommer att sluta, men vi måste
i alla fall fortsätta . ..

»Vi måste i alla fall börja», erinrade sig Golitsyn
åter Eylejevs ord, och åter tänkte han: »Ja här kommer
de att börja.»

Första dagen efter hans ankomst underrättade honom
Jusjnevski, att en af Sällskapets äldsta medlemmar,
Michael Sergejevitsj Lunin, önskade träffa honom i ett
angeläget ärende.

För åtta år sedan, då Golitsyn tjänat vid
preobra-sjenska regementet, hade han sammanträffat med den
lysande ryttmästaren vid hästgardet Lunin. Många
rykten voro i svang om hans vanvettiga våghalsighet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free