- Project Runeberg -  Alexander I /
402

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

402

Efter tre buteljer Lafitte och två Cliqnot erkände
Lunin, att ehuru ban enligt poeten Ermil Kostrovs råd
alltid drack så måttligt, att ban kunde stå på sina ben,
måtte ändå Mosjkos kvass ha gjort honom ovan vid
starkare drycker. Och i det ban grep sig an med tredje
champagnebuteljen, uppstämde ban med rusig stämma:

Lille Amor, jag ocli Lisa
vid en bål försökte på,
att vår sorg på dörren visa.
Samma väg moral’n fick gå.

Plötsligt tystnade ban, började liksom i går lyssna
till vesperringningen, reste sig från bordet och gick med
vacklande steg in i nästa rum. Där tog han upp sitt
breviarium ur fickan och började framhviska böner.

— Ni vill omvända oss till katolicismen, men hur
bär ni er åt själf? — retade honom Jusjnevski.

— Jag? Hur så?

— Tycker ni det här är stunden och platsen för
att läsa böner?

Golitsyn gick bort till dem för att höra på
samtalet.

— Ack kära vän, just nu skall jag väl ödmjuka
mig inför Gud, när jag är så full och eländig! —
skrattade Lunin, lika okonstladt och godmodigt som i går.
Efter några ögonblicks tystnad tillfogade ban allvarsamt:

— Tro mig, människorna är aldrig drägliga annat
än när de är svaga. Människan kan bära allt utom
sin kraft. Gud skapar af intet; så länge vi vill och
tro oss vara något, har han ännu inte böljat sitt verk
inom oss. Bryta otrons högmod med trons vanvett —
det är hufvudsaken . . .

— Hur kan ni, med sådan ödmjukhet, vara med om
att göra uppror?

— Uppror är människans heligaste plikt.
Ödmjukhet inför Gud är uppror mot människorna, — svarade
Lunin alltjämt lika allvarsamt, hvarpå han återvände
till bordet och på nytt började skratta och skämta.

»Hvad betyder det där evinnerliga skrattet?» tänkte
Golitsyn. »Lunin går i hemlighet ocli grämer sig öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free