- Project Runeberg -  Alexander I /
409

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

409

— Alltså är det inte händer utan tassar.

— Ja kanhända det, Vilddjurets tassar . ..

— Det rimmar ju, vet jag: lapa — paj}a (tass —
påfve), — och Lunin skrattade åter sitt besynnerliga,
hemska skratt. Efter en paus tillfogade han: — Men
om kyrkan inte finns vare sig hos er eller hos oss, hvar
finns den då? Eller finns den inte alls?

— Kanske inte ännu, — svarade Golitsyn.

— Ni menar, att den finns inte ännu mem kommer?
— frågade Lunin ånyo.

Golitsyn teg. Han hade inte lust att tala,
han kände, att den andre i alla fall inte skulle förstå
honom.

— Men just nu, hur skall det bli just nu? —
fortsatte Luniu att fråga. — På hvad skall man bygga
i ett tomrum, utan något slags fäste? Väl inte på en
jordbäfning heller? Och ni känner ingen ångest,
Golitsyn?

Golitsyn erinrade sig Jusjnevskis ord: »Han har
en viljekraft utan gränser» och Lunins eget uttalande:
»Männniskan kan bära allt utom sin egen kraft.» Däraf
kom sig alltså hans ångest, det var alltså därför han
skrattade: för att lugna sig och inge sig mod, som små
barn i ett mörkt rum.

De återvände samma väg. Halfvägs på kullen
reste sig det svarta korset, och där löpte vägen in i
ravinen. Månen, som nu inte längre var röd utan gul,
upplyste stäppen.

Bakom häcken hördes plötsligt hundskall, skrik och
ljudet af springande fötter. Ett eldsken flammade till,
och ett skott smällde.

På vägen uppifrån kullen kom ett litet svart, rundt
föremål ilande rätt på dem; det kom blixtsnabbt som en
afskjuten kanonkula och blef allt större.

Ännu ett skott ljöd. Man sköt förmodligen på det
där svarta men träffade ej.

— Hvad är det? — frågade Golitsyn, stirrande in
i halfdunklet.

— Herden hade ändå rätt, — sade Lunin. — Har
ni inget vapen på er?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free