- Project Runeberg -  Alexander I /
412

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

412

iordningställd, och Golitsyn föreställde sig Lunin
liggande där som ett lik. Kappsäckarna voro packade;
han skulle resa nästa morgon.

Efter att ha bjudit gästen taga plats tände värden
sin pipa och började liksom sist gå af och an i rummet,
med hes röst gnolande:

Plaisir d’amour ne dure qu’un moment.

— Yet ni hvad, Golitsyn, ni får mig inte att tro,
att vi inte skall kunna enas. Vi är ju ändå ense i
själfva hufvudsaken?

— Ja men. . .

— Men två parallella linjer kan aldrig mötas, är
det det ni menar?

— Eller också mötas de i evigheten, — svarade
Golitsyn.

— Ack, kära ni, det är så långt till evigheten!
Bättre en fågel i handen än tio i skogen, — skrattade
Lunin.

Han teg litet, ställde sig framför Golitsyn och såg
honom stadigt i ögonen.

— Hör på! Det här är mitt sista försök att vända
åter till Sällskapet. Jag vet, att jag kan vara nyttig;
jag har hvad ni inte lia — en fast punkt för den
arki-medeska hafstång, som kan vrida om världen. Om det
finns det allra minsta lilla hopp, att vi kan enas, så
är jag er, och jag gör hvad jag bar sagt: korset mot
vilddjuret! Beslut er. Men genast, nu genast, inte i
evigheten! Ja eller nej?

Hans röst nästan bönföll. Det var den starkes
svaghet, som ibland är starkare än hans styrka.

— Nej, Lunin. Och om också jag följde er, så
följde er ingen annan.

— Nå då så . . . Nej har ingen domare . . . När
vi inte kan rädda oss förenade, måste vi förgås livar
för sig. Earväl, Golitsyn. Jag far långt min kos.

— Till Varscliau?

— Kanske längre. Jag skall ut och leta en plats
för mig på jorden, och finner jag ingen, så lefver det
människor också under jorden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free