- Project Runeberg -  Alexander I /
417

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

417

skorstenen, regnet smattrade mot rutorna och de gamla
träden i trädgården susade! »Mitt lif är inte roligt, det
är torrt och trögt», hade också Pestel skrifvit.

— Hur har resan gått? Vill ni inte tvätta er och
borsta af er? Se här är ert rum.

Värden förde in sin gäst i en liten kammare bredvid
arbetsrummet, sitt eget sofrum.

— Ni stannar naturligtvis kvar hos mig öfver natten ?

— Jag vet verkligen inte, Pavel Ivanovitsj. Jag
har brådtom, jag skulle vilja resa redan i kväll.

— Hvad tänker ni på? Jag släpper er inte på
villkor. Vill ni ha supé?

— Nej tack, jag superade på sista stationen.

— Nå men då skall ni ha te. Samovaren, Savenko!

Pestel bemödade sig att vara älskvärd, men Golitsyn

kände, att han kommit olägligt.

När han återkom ut i arbetsrummet, var det nästan
mörkt. Pestel satt hopkrupen i ett soffhörn, insvept i en
gammal uniformskappa i stället för nattrock. Han hade
lagt armarna i kors öfver bröstet, höll hufvudet sänkt och
blundade, och hans ansikte var så orörligt som om han
sofvit. »Han är ju verkligen lik Napoleon — Napoleon
vid Waterloo, som Bestusjev säger», tänkte Golitsyn.
Men om det fanns någon likhet, så låg den ej i dragen
utan i hela ansiktets tunga, sömntyngda, bundna
orörlighet.

Kalfaktorn kom in med en lampa. Pestel såg upp
och kastade en blick på Golitsyn, liksom vaknande.
Först nu i lampljuset märkte denne, hur förändrad och
affallen han blifvit.

— Ni är visst inte frisk, Pestel?

— Nej jag går jämt och fryser. Det måtte vara
någon sorts feber.

— Jag har med mig kina åt er från doktor Wolf.

— Tack. Får jag det, skall jag ta in.

Han hällde pulvret i ett glas vatten, och innan
han drack, smålog han barnsligt hjälplöst:

— Måste man tömma det i ett drag?

— Ja i ett drag!

Han tömde glaset i botten och grimaserade.

Meresjkovski, Alexander I. 27

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free