- Project Runeberg -  Alexander I /
421

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

421

ningeu eller också göra slut på tsaren. Vill ni inte
det ena, vill ni alltså det andra, eller liur? Men
beträffande det andra var vi visst eniga den där gången
lios Pylejev, om ni minns?

— Ja jag minns.

— Och ni står fast vid er åsikt?

Golitsyn teg. Trots harmen kände han, att Pestel
hade rätt.

— Nå, Golitsyn, hur skall ni ha det? Ert
sammanträffande med kejsaren i en stund, då saken är så
godt som förlorad ... ja ni förstår själf. . . Vill ni
inte svara?

— Nej, jag vill inte. Det där är en sak mellan
mig och mitt samvete, Pavel Ivanovitsj. Tillåt mig att
vara. min egen ... — började Golitsyn bleknande men
fullbordade ej meningen.

Pestel fixerade honom tigande. »Hvar finns den
hederliga människa, som inte är värd en örfil?» tänkte
Golitsyn, och allt blodet rusade till hans ansikte som
vid en örfil. Pestel hade återigen rätten på sin sida,
och just i den där rätten låg detta dunkla, hemska,
olösliga, som Golitsyn under alla dessa månader försökt
att icke tänka på. »Det måste ske, men någon annan
får göra det, jag vill inte.»

Utanför trappan hördes en trojkas bjällror.
Golitsyn hade haft en förkänsla af att han icke skulle komma
att stanna öfver natten hos Pestel och hade beställt
hästar på skjutsstationen.

— Hästarna är framme, ers excellens, — anmälde
Savenko.

Golitsyn reste sig rodnande. Han kände, att hans
afresa liknade en flykt.

— Farväl så länge, Pestel.

— Hvart ämnar ni ta vägen?

— Jag reser.

Pestel steg också upp.

— Nej jag ber er: stanna! — sade han med
plötsligt förändrad röst och med ett sällsamt, stilla leende.

— Nej, Pestel. Vårt samtal är gagnlöst ocli
pinsamt. Ni hade rätt i att jag inte borde ha kommit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free