- Project Runeberg -  Alexander I /
425

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

425

satte Pestel. — Man blir ju så trött af lifvet, att jag
tycker knappt evigheten skall räcka till för en att bli
uthvilad. Den är som ett nattläger man tänker på, när
man sitter och skakar på en postskjuts en snöig dag:
få lägga sig på rena lakan, sträcka ut sig, dra djupt
efter andan och somna . . .

Han slöt ögonen, satte armbågarna mot bordet och
pressade båda häuderna om hufvudet.

— Hvad var det jag ville säga? Vänta litet. Det
var något viktigt, men jag har glömt det, jag glömmer
allting nu för tiden. Det är kanske af febern jag är
så förvirrad i hufvudet ... I tjugo år har jag tegat,
och nu har jag med ens börjat tala. Jag talar med er,
Golitsyn, därför att ni förstår konsten att höra på. Det
är en svår konst, svårare än att tala, men ni kan den.
När ni ser på en så där genom glasögonen, är ni lik
en doktor eller en snäll lutersk pastor. Jag är luteran,
ser ni. Jag hade en gång en lärare i Dresden, herr
von Seidel hette’ han, en snäll gammal tysk herrnhutare
och stor mystiker. Han hade också glasögon och var
litet lik er. Han läste Apokalypsen och påstod, att han
till punkt och pricka begrep allt. Och Luthers psalm
sjöng han: »Eine feste Burg ist unser Gott». Han
sjöng så vackert, så man måste gråta : . . Vet ni hvad,
Golitsyn, när man har feber och länge sitter ensam ocb
stirrar in i en mörk vrå, så kommer det för en, att
någon står där. Man ser, att det ingen är, men tycker
det ändå ... Nu också. Tror ni jag yrar? Nej då . . .
men man måste akta sig att titta åt vrån . . . Och ser
ni där på bordet har jag ett porträtt; det är Sofie, min
syster. Är hon inte vacker? Jag sade er, att jag inte
älskar någon. Men henne älskar jag. Men det är ändå
inte den kärleken. Kristus säger: »Hvem är min
moder, hvilka äro mina bröder?» Apropå, Golitsyn, eller
inte apropå, det gör detsamma, ni har ju träffat Lunin
i Tultsjin?

— Ja.

— Har han berättat för er, att hans döende far
uppenbarade sig för honom i själfva dödsögonblicket?
Någon sorts magnetism kanske? Kanske cliarlataneri

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free