- Project Runeberg -  Alexander I /
436

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

436

Han tömde glaset, harklade sig, åt en saltad riska
och öfvergick från politik till kvinnor.

— Häromdagen berättade mig panna Jadviga
Sigis-mundovna, att i Paris ha de uppfunnit en sorts
genomskinliga linnen — man ser tvärs igenom dem ...

Och han berättade en oanständig anekdot i
sammanhang härmed och slog till ett gapskratt. Det lät som
när en lastvagn rullar på dålig stenläggning.

Tsjernoglasov presenterade Sasja för Artamon
Sacha-rovitsj, och inom fem minuter var denne du också med
honom, dunkade honom på axeln och trakterade honom
med brännvin.

— Bara barnet men vill ändå offra sitt lif för
fäderneslandet! Ack den ungdomen, den ungdomen! Men sånt
tycker jag om. Skål, Sasjenka!

Och han omfamnade och kysste Sasja. Det luktade
brännvin, sill och lavendelvatten af honom. Han hade
smutsiga naglar och massor af ringar, hvilkas stenar sågo
ut att vara oäkta. I hela hans utseende var det något
oäkta. Men Sasja trodde, att just så skulle
konspiratörer se ut.

— Fy hvad det där feta kreaturet är mig vidrigt,
— yttrade någon med så hög röst, att Sasja vände sig
om, men Artamon Sacharovitsj hörde det ej eller låtsades
ej höra.

Löjtnanten vid tsjernigovska regementet, medlemmen
af Södra Sällskapet, Anastasi Dmitrievitsj Kusmin, eller
som soldaterna kallade honom Nastasej Mitritsj eller, än
kortare och smeksammare, Nastasiusjka, tycktes hel och
hållen bestå af borst och taggar. Det sträfva, svarta
håret stod på ända, mustascherna petade rätt i vädret,
polisongerna sågo ut som om han varit ute i blåsväder.
De svarta, litet skelande ögonen gnistrade ilsket.
Kamraterna brukade kalla honom »banditen», som det tycktes
med skäl. Men leendet var godt, och i det leendet hade
man »Nastasiusjka».

Bredvid Kusmin stod en smärt och ståtlig ung man
med blekt, vackert ansikte, som påminde om lörd Byrons,
underlöjtnant Masalevski vid samma regemente.

När Artamon Sacharovitsj låtsade, att han ej hörde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free