Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
och åter började tala politik, gaf honom Kusmin en
ursinnig blick och sade med än högre röst:
— Skräfvelhans!
— Seså ja, Nastasej Mitritsj, — lugnade honom
Masa-levski och strök honom öfver hufvudet som man gör med
en ilsken hund. — Hvad du är för en bråkstake! Hvarför
skall du jämt ställa till bråk, bandit!
— Låt bli mig, Masilka! Jag tål inte
skräfvel-hansar...
— Ha herrarna hört, att vår Nastasiusjka så när
slagit ihjäl en människa? — började Masalevski berätta,
tydligen för att afleda uppmärksamheten och förekomma
ett gräl.
Saken förhöll sig sålunda. Kusmin hade fått för sig,
att upproret skulle bryta ut endera dagen, och han hade
sammankallat sitt kompani och för soldaterna yppat syftet
med sammansvärjningen. Soldaterna, som voro honom
tillgifna, svuro att följa honom hvart det bar. Sedan
infann han sig på ett sammanträde i Sällskapet och anmälde,
att hans kompani var färdigt och endast väntade på order.
»När börjar upproret?» frågade han till höger och vänster.
»Det vet ingen, du har varit ute i ogjordt väder»,
svarade man honom. »Så synd, och jag som trodde vi skulle
börja strax! Tomt prat ha vi haft nog af. Men för resten,
mina gossar tiger nog som muren. Bara nu inte fänrik
Boguslavski pratar bredvid munnen; jag har skickat
honom till Sjitomir att underrätta de våra om
revolutionen.» — »Hvad har du gjort!» ropade alla med en
mun. »Boguslavski är ett nöt och en pratmakare; han
berättar allt för sin farbror, chefen för 3:dje artillerikåren.
Vi är förlorade!» — »Prat! Det kan repareras. I morgon
skall ni finna honom död i sin säng!» förklarade Kusmin,
tog sin mössa och skyndade ut. Alla efter honom; de
sprungo ifatt honom, hejdade honom och lyckades till sist
öfvertala honom att ej taga lifvet af en beskedlig narr,
som man lätt kunde intala, att det hela varit ett skämt.
— Men om han knyster, slår jag ihjäl honom! —
muttrade Kusmin, då Masalevski slutat sin berättelse.
— Du slår inte ihjäl någon,, Nastasiusjka, det är
du för snäll till!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
