- Project Runeberg -  Alexander I /
444

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

444

Det är sent, och vi ha ännu inte afgjort, om sällskapen
skall sammansluta sig1, — påminde Spiridov. — Önska
ni rösta?

— Det behöfs inte! Det behöfs inte! Förslaget är
antaget! — skreko alla och Sasja återigen högst.

— Herr sekreterare, — vände sig Spiridov till en
tyst och tillbakadragen ung man i blanknött, grön frack,
proviantmästaren Ilja Ivanovitsj Ivanov, Slavernas
sekreterare. — Anteckna i protokollet: Sällskapen förena sig.

Bestusjev begärde ordet och började högtidligt:

— Mina herrar! Högsta duman föreslår, och jag
har äran meddela er förslaget: upproret börjas 1826 och
får icke under någon förevändning uppskjutas. I augusti
månad skall kejsaren inspektera 3:dje kåren, och då
af-göres autokratiens öde. Tyrannen faller, vi höja
frihetens banér och tåga till Moskva, där vi proklamera
konstitutionen. Må vi alla med ädelt uppsåt skrida till
det stora verket! Det är ju alltför nesligt, att femtio
miljoner människor skall bero af en enda man och
sucka under hans ok. Yi måste tillintetgöra det onda
och bli fria. Vi skall för all evighet grunda Rysslands
frihet och lycka. Befriarna väntas af odödlig ära och
fäderneslandets eviga tacksamhet.

Golitsyn lät blicken glida öfver åhörarna, och
ofrivilligt stannade den vid Sasjas ansikte: det var vackert
som en sextonårig flickas, som för första gången i lifvet
får höra ordet kärlek utan att ännu veta hvad kärlek
är. »Rättfärdigas inte Bestusjevs lögn genom det där
ansiktet?» tänkte Golitsyn.

— Antaga herrarna högsta dumans förslag? —
frågade ordföranden.

— Ja, ja!

— Nej! — skrek Kusmin och slog knytnäfven i
bordet.

— Hvad vill ni då?

— Börja genast!

— Nej men Kusmin! Det är ju omöjligt!

— Inga öfverilningar, Nastasiusjka. Sakta i backarna,
— försökte Masalevski lugna honom.

— Ni med ert söl, jag önskar er för hin i våld

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free