- Project Runeberg -  Alexander I /
450

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

450

Han kom af sig, stannade midt i meningen, grep
till konceptet och började läsa:

— Se hur förtryckt folket är! Handeln är på
förfall, ingen industri finns, fattigdomen är sådan, att man
saknar medel att betala icke blott skatterna utan äfven
restantierna. Hären knotar. Under sådana
omständigheter var det ej svårt för vårt Sällskap att utveckla
sig till en hotande makt. Snart begynner det sin
verksamhet och befriar Ryssland, ja kanske hela Europa.
Det är endast den ryska armén, som tillbakahåller
frihetsrörelserna bland de andra folken; så snart den
proklamerar friheten, resa sig alla folk . . .

»Nej det är inte det, det är inte det!» Han
förlorade fattningen och kände, att han gjorde fiasko som
en aktör på scenen eller en skolgosse i examen. Han
kastade ifrån sig papperet, sträckte upp armarna som
en drunknande och ropade:

— Nästa år blir det slut på allt!
Själfliärskar-dömet faller, och Ryssland befriar sig ur träldomen.
Gud skall hjälpa oss . . .

»Gud skall hjälpa oss», hade han sagt ofrivilligt,
nästan omedvetet, men när han sagt det, kände han, att
detta var det.

— Gud skall hjälpa oss! Gud skall hjälpa oss! —
upprepade alla och reste sig samfälldt, liksom de plötsligt
förstått, hvad de hade att göra.

Och äfven Bestusjev förstod det. Han knäppte upp
uniformsrocken och böljade söka lösgöra en helgonbild,
som lian bar om halsen. Men lians händer darrade för
häftigt. Sekreteraren Ivanov, som stod bredvid, hjälpte
honom.

Bestusjev såg på det mörka ansiktet i den gyllene
infattningen — det var bilden af alla betungades Moder.
Och han erinrade sig sin gamla mors ansikte, han
erinrade sig, hur hon döende kallat på honom. Hans strupe
snördes sammau, och han förmådde ej tala på en lång
stund. Slutligen sade han:

— Jag svär . . . Herre, Herre . . . jag svär att dö
för friheten.

Han ville säga ännu något.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free