- Project Runeberg -  Alexander I /
465

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

465

någon; han är hvarken god eller dålig, han är ingenting,
han är tom, han är luft. Det förefaller som om han
existerade, men han existerar inte» . . .

Och honom hade han i trettio år ansett för sin enda
vän. Nå, gjorde det ondt? Nej det gjorde inte ondt,
det var bara hemskt att se, hur nålen trängde in i det
känslolösa köttet. Men tänk om det plötsligt skulle hörja
göra ondt? Udden var ju inte långt från hjärtat?

Ja »tiden var stormig»; det visste Araktsjejev också.
Och Kleinniichel hade rapporterat: »Jag bedrifver
undersökningen med största noggrannhet för att upptäcka
upprinnelsen till nidingsdådet, öfvertygad om att här döljer
sig mycket, som är af stor vikt. I går erhöll jag med
posten från Petersburg en anonym skrifvelse med
öfverskrift: Sant och trovärdigt. Denna skrifvelse
innehåller rättänkande personers åsikt om tilldragelsen i
Grusino samt återger några fräcka yttranden af
öfverstlöjtnant Batenkov.»

Batenkov var en af dem, en af medlemmarna i
Hemliga Sällskapet. »Det är de som stå bakom! Nu
börjar det!» hade kejsaren tänkt vid första underrättelsen
om mordet på Grusino.

Att det började visste han äfven genom andra
angifvelser. Han fick inte dröja längre; i morgon dag kunde
upproret utbryta. Han ville tillintetgöra
sammansvärjningen ; det var därför han kallat på Araktsjejev — och
nu var Araktsjejev själf tillintetgjord.

Medan han ännu hoppats, att vännen skulle komma,
hade han börjat att för hans räkning sätta upp en
redogörelse om Hemliga Sällskapet. Nu fick han lust att
läsa igenom den. Han tog fram den ur ett schatull och
började läsa.

Klockan var fyra på eftermiddagen, dagen var klar
och solig. Med ens mörknade det. En tät, svartgul
dimma hade kommit rullande från hafvet. Det blef så
mörkt i rummet, att han ej såg att läsa. Han ringde
på kammartjänaren och befallde honom tända ljus.

Dimman skingrades, utan att han märkte det, det
blef åter klart, och ljusen stodo och brunno i onödan.

Kammartjänaren Anisimov inträdde.

Meresjkovski, Alexander I. 30

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0471.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free