- Project Runeberg -  Alexander I /
469

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

469

trappan hördes bjällerklang ; troligen var trojkan framkörd.
Hans steg utanför dörren. Dörren öppnades. Han trädde in.

— Sofver du inte, Lise?

Hon svarade ej. Hon låg orörlig och såg på honom
med vidöppna ögon, likblek, som död. Liksom nyss i
drömmen hörde hjärtat plötsligt upp att slå.

— Hur är det med dig ? — utropade han förskräckt.

Hon drog tungt efter andan och smålog,

— Ingenting farligt alls, jag har bara litet
hufvudvärk. Det var så kvaft i natt — jag antar af dimman.
Men hvad vädret nu är härligt!

— För all del, Lise, låt mig kalla på Wyllié .,.

— Nej nej, det behöfs inte. Var inte orolig, jag
skall vara förståndig... Gud vare med dig! Kom hit,
skall jag göra korstecknet öfver dig! ... Så ja, ge mig
nu en kyss ... Gå nu, vagnen är framme.. . Jag skall
försöka somna om .. .

— Ack Lise, jag borde bestämdt.. .

— Nej nej, gå nu, gå nu!

Hon slet sig lös från honom, nästan knuffade bort
honom, sjönk ner på kudden och slöt ögonen. Han stod
och såg på henne en stund, tänkte »hon sofver» och
smög sig på tåspetsarna mot dörren. Där stannade han
och vände sig om än en gång. Hon låg orörlig och såg
efter honom med vidöppna ögon, likblek, som död. Med
ens erinrade han sig den där gången, då han gått ifrån den
döende Sofia och hon sett efter honom på samma sätt och
han vändt sig om och tänkt: »Borde jag inte stanna?»

När han gått, blef hon lättare till mods. Hou liksom
vaknade upp, sansade sig och undrade förvånad hvad som
kommit åt henne. »Det är sjukdomen», sade hon åter,
och småningom blef hon lugnare. Angesten försvann,
endast det gamla vanliga tungsinnet blef kvar. Som alltid
nar han rest mörknade och slocknade allt, blef fadt i
smaken »som en soppa utan salt» skämtade hon.

Först nu upptäckte hon, att Taganrog var en eländig
liten håla. På gatorna såg man endast sömniga tjänstemän,
tiggare i trasor, luggslitna soldater, svartmuskiga grekiska
mäklare och turkiska matroser med röfvarfysionomier.
Fisktorkerierna spridde en frän stank. Hamnen var så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free