- Project Runeberg -  Alexander I /
473

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

473

— Af sig själf? Hur kan ers majestät tro det!
Ers majestät behagar alltid glömma, att när vi närma oss
femtiotalet, är vi inte lika spänstiga som i
tjugoårsåldern .. .

— Ja, min kära vän, ålderdomen in, glädjen ut, det
vet jag lika bra som du. Men hvad min frossa beträffar,
så oroa dig inte, det är en bagatell.

Kejsaren klädde om sig och tvättade sig efter resan
i det lilla toalettrummet bredvid sängkammaren. Han
brukade annars alltid tvätta sig i kallt vatten, men nu
bad han om varmt. Han var förmodligen rädd, att frossan
skulle tilltaga. Yolkonski stod med en handduk öfver
axeln och hällde vatten ur en handkanna öfver hans händer.
F. d. chefen för generalstaben, numera kejsarinnans
hofmarskalk, generaladjutant Peter Michajlovitsj Yolkonski,
tjänstgjorde ofta som kammartjänare åt kejsaren. I
trettiofem år hade han passat upp honom, följt honom på alla
hans resor, sett honom i alla slags själsliga och lekamliga
tillstånd, de högtidligaste liksom de mest profana.
Kejsaren skämde icke bort Volkonski. »Ingen kan föreställa
sig, hvad jag har att utstå af honom», brukade Yolkonski
säga, och många gånger hade han ämnat begära afsked.
Men hur det var hade det aldrig blifvit af. Han var
svag och godsint och älskade sin kejserlige herre med
samma hjärtnupna ömhet som en gammal dadda känner
för barnet hon vårdar.

Också nu kände han sig så där bjärtnupen. Han
såg, att kejsaren var mycket sjuk men enligt sin vana
försökte dölja det och behärska sig.

— Fy sådant os de ställer till! —sade kejsaren, i
det han torkade händerna med handduken och genom
fönstret blickade ut på illuminationens rökiga sken.

— Med anledning af ers majestäts återkomst...

— De trogna undersåtarna! — kejsaren gjorde en
föraktfull grimas. — Nå hur har ni det här?

— Allt står väl till Gud vare lof.

— Och kejsarinnan?

— Hon är också frisk Gud vare lof, men har längtat
mycket efter ers majestät...

Kejsaren hade blifvit trött af tvättningen, satte sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free