- Project Runeberg -  Alexander I /
475

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

475

hur hon vid öfversvämningen på samma sätt hade skickat
honom och sedan ej sett skymten af honom. Hon härdade
inte ut att vänta längre. Hon reste sig och gick mot
dörren. I detsamma hördes steg: han! han!

Hon tänkte på ingenting, såg ingenting, hörde
ingenting — endast kände, att han var hos henne.

— Lise, ändtligen! Å gudskelof, gudskelof!

Alltid hade det brukat vara hon, som känt sig

lyckligare än han i dylika återseendets stunder, och det
hade legat en droppe bitterhet i känslan af denna
olikhet; nu fanns den inte. För första gången i lifvet kände
hon, att de voro lika lyckliga båda.

Hon sansade sig och såg uppmärksamt på honom.

— Är du sjuk?

— Litet lappri, ingenting att tala om. I morgon
är jag frisk igen . . . Nå men du?

Hon svarade ej och såg än uppmärksammare på
honom. »Han har magrat, men det är nog ingenting
farligt. Det var sämre med honom förra året, när han
hade rosen i benet, det här är nog ingenting
allvarsamt . . .»

— Nej Lise, det här är ingenting allvarsamt, —
sade han, liksom om han läst hennes tankar, och åter
glömde hon allt, smög sig intill honom och slöt ögonen
med ett lycksaligt leende. Hon kunde inte vara
olycklig: han var hos henne, och allt var godt i
evigheters evighet.

— Men hvarför stå vi? Sätt dig!— Hon hade
plötsligt märkt, att han hade svårt att stå. — Se här, i
soffan! Lägg dig ner! Vill du ha en kudde? Fryser
du? Svep den här schalen om dig. Den är ful, men
hvad gör det — det är ju ingen som ser . . . Det är
min stackars Amalchens schal. Den är så ruggig och
komisk, men jag tycker om den, för den är varm. »Tanten»
kallar jag den. Jag sveper alltid in mig i den, när jag
fryser. Vill du ha te?

Hon pratade utan att själf riktigt veta hvad hon
sade, hade blott en känsla af att det inte fick bli tyst.

— Ja lite kokhett te med citron, — sade han i
barnsligt klagande ton, och det glimtade till något i hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0481.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free