- Project Runeberg -  Alexander I /
481

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

481

likväl trogen vän till er och son af fäderneslandet
besvär jag eder i den Högstes namn : tänk på denna stund —
tänk på den mera än någonsin nu, ty den nalkas.
Ni-dingarnas djäfvulska planer äro nära att gå i fullbordan.»

Så långt var brefvet skrifvet på ryska,
fortsättningen var på dålig franska:

»Länge ha mördarna tvekat, hvilket vapen de skulle
använda: kula, dolk eller gift. Slutligen ha de valt det
sista. Måhända är det för sent — måhända flyter redan
giftet i edra ådror. Men om det ännu icke är för sent,
så tag er i akt, tag er i akt för alla som omge er.
Akta er för er kammartjänare, er kock, er doktor, tro
ingen, alla äro förrädare, alla äro köpta; ni är omgifven
af mördare. Brödet som ni äter är förgiftadt, vattnet
som ni dricker är förgiftadt, luften som ni andas är
förgiftad, läkemedlen som de gifva er äro förgiftade. Låt
dem som räcka er maten och drycken själfva smaka,
innan ni äter och dricker. Haf detta i minnet dag och
natt, hvarje dag, hvarje timme, hvarje minut; minns, att
förgiftet kan finnas öfverallt. Af hvad allt dö icke
människor! Af os, af oförtenta kärl, af sönderstött glas
i bröd. De mörda er, de förgifta er med långsamt dödande
gift och säga sedan, att ni dött naturlig död.

Jag skrifver detta af ren och glödande undersåtlig
kärlek, sedan mina ögon öppnats för rysligheten i de
helvetiska planerna.

En ångerfull usling och en från nu och till lifvets
slut trogen undersåte.»

Nej han borde inte ha läst det. Det var så dumt
och vidrigt och kväljande. Plötsligt erinrade han sig
något och blef förvånad: han hade ju bränt upp det där
brefvet! Eller hade han inte gjort det? Jo nu mindes
han tydligt alltsammans. På morgonen dagen efter han
fått det hade han vid teet hittat en liten sten i en
skorpa. Han hade skickat efter Diebitsch, visat honom
skorpan och befallt honom taga reda på hur stenen kunnat
komma dit. »Jag vill inte betro Volkonski med det»,
hade han sagt, »för han är en gammal käring och kan
aldrig göra något ordentligt.» Diebitsch hade tillkallat
Wyllié; denne hade förklarat, att det var en vanlig liten

Meresjkovski, Alexander I. 81

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0487.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free