- Project Runeberg -  Alexander I /
483

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

483

—- Kläda af mig? Ja . . . nej sedan. Jag skall
ringa.

Jegorytsj gick bort till bordet och började putsa
ljusen.

— Vet du, Jegorytsj, jag är visst mycket sjuk, —
sade kejsaren.

— Då måste ers majestät låta behandla sig.

»Han vet alltid hvad jag måste», tänkte kejsaren;
men Jegorytsj’ lugn berörde honom angenämt.

— Nej min gosse, det är nog för sent, — återtog
han efter en paus. — Minns du ljusen?

— Hvilka ljus?

— Det var ju du själf som sade det: tända ljus
på dagen bådar dödsfall.

— Gud bevare ers majestät! — stammade Jegorytsj
bleknande och gjorde korstecknet.

— Hvad är det åt dig, ditt nöt? Kan man inte
få skämta? Arar lugn du, det blir nog jag som får
begrafva dig ... Gå nu.

Jegorytsj gick, alltjämt korsande sig och likblek i
ansiktet. Han älskade kejsaren.

Denne reste sig och började gå fram och tillbaka
i rummet, fast han frös, så att han skakade, och hvarje
steg gaf eko i det värkande hufvudet. Men han ville
inte ligga af fruktan att återigen börja yra. Och så var
det något han måste tänka öfver, något ovillkorligt
beslut han måste fatta. Men hvad var det åt honom? Jo
visst, han var sjuk — kanske mycket sjuk. Men hvad
var det som skrämt honom så där? Döden? Nej inte
döden. För öfrigt skulle han nog inte dö. Han hade
bara pröfvat Jegorytsj och blifvit förvånad öfver att
denne trott honom så lätt. Nej inte döden, något mycket
fruktansvärdare än döden. »Brödet som ni äter är
förgiftadt, vattnet som ni dricker är förgiftadt, luften som
ni andas är förgiftad, läkemedlen som man ger er äro
förgiftade . . .» Apropå, hur var det, hade ban fått någon
anonym angifvelse? Jo visst, visst hade han det, och
han hade bränt upp den sen, efter den där stenen i
brödet; det var ingen feberdröm, han mindes det nu
också, vaken. Men han hade bestämdt trott det där,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0489.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free