- Project Runeberg -  Alexander I /
484

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

484

han trodde det visst ännu? Tydligen var det inte för
intet, som papperet klibbat fast vid hans fingrar i
drömmen; det hade ju klibbat sig fast vid själen också . . .
Fy så vidrigt!

Han stannade och såg på sina fingrar; naglarna
voro blåa af frossa, kanske också af något annat. Han
smackade med tungan för att känna, hvad han hade för
smak i munnen. Jo det var alltjämt det där samma:
metallsmaken och saliven och kväljningarna och de fräna
uppstötningarna och så den där molande, sugande värken
i magen. Alltsammans alldeles som i Bachtsjisaraj, efter
det han druckit den surnade saften. »Måhända är det
redan för sent, måhända giftet redan flyter i edra ådror ...»
Plötsligt blef han ursinnig. Hade det verkligen gått
därhän med honom? £n liten sten i brödet, surnad saft —
detta var ju vansinne!

Men visst var han förgiftad! Ack hvilket långsamt,
långsamt verkande gift. Redan då — den där
fasansfulla natten till 11 mars — hade man förgiftat honom.
Och de visste det. De hade rätt — däri låg deras
styrka, det var med det de mördade honom. Det finns
ju en häxkonst, som består i att man gör en docka af
vax och genomborrar hennes hjärta med en nål — och
ens fiende dör. Ja giftet flöt i hans ådror, och detta
gift var skräcken. Skräcken för hvad? Ack att det vore
en skräck för någonting! Men redan länge hade han
förstått, att skräcken själf är något mera fruktansvärdt
än det mest fruktansvärda. Icke skräcken för något,
utan den nakna skräcken utan mening och mål, den gemena,
djuriska skräck, då ens inälfvor vända sig och isas och
man skakar af frossa, så att tänderna skallra. Skräcken
för skräcken. Två speglar spegla sig i hvarandra och
fördjupa hvarandra i det oändliga. Och medvetandets
ljus är som en ljuslåga mellan de två speglarna — det
mattas och försvinner i det ändlösa djupet — och så
kommer mörker, mörker och vanvett.

Plötsligt erinrade han sig, hur hans bror Konstantin
som liten gosse dödat en hund genom att sticka en
knappnål i brödet han gaf honom. »An sen då? En hund
skall väl dö som en hund!» hade han sagt med ett lugnt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free