Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
ting. Han talade om det skamligaste, ohyggligaste och
djupast hemliga i sitt lif, och seende på fader Alexejs
vördnadsvärda gråa skägg lade han märke till hur
slät-kammadt det var. Han såg på de i fettvalkar
inbäddade, vanligen så muntert pliriga, nu förskrämda ögonen
och tänkte: »Nej den där glömmer inte mitt majestät».
Han varsnade också, att sutanen af mörkgredelint siden
var snedt knäppt, förmodligen i brådskan: den öfversta
haken hade ingen motsvarande hyska. Han såg på de
små rödblå ådrorna på näsan och tänkte: »Antagligen
dricker han.» Men plötsligt kom han till besinning:
»Gud, thur kan jag? I en sådan stund! ...» Han ville
förfäras, men kände ingenting annat än leda och önskan
att så fort som möjligt få slut på saken.
När bikten var öfver, trädde alla in i rummet och
kejsaren mottog nattvarden.
Man kom fram och lyckönskade honom. Vid åsynen
af de högtidliga ansiktena kände han, att han för
konvenansens skull måste säga något. Han såg sig omkring,
lät blicken stanna på kejsarinnan och sade högt och
tydligt och med flit på ryska, så att alla skulle förstå:
— Jag har aldrig känt mig så förtröstansfull till
sinnes som nu. Tack, min vän!
»Nu är det väl öfver», tänkte han. »Nej det är
Dågot mera ...»
Fader Alexej föll på knä med korset i ena handen
och kalken i den andra. Kejsaren såg bestört på honom.
— Hvad är det nu då? Hvad är det där för slag?
lies er, res er! Hur kan ni knäfalla med kalken i hand?
De andliges knäfall för hoDom hade han alltid funnit
hädiska. Hur många gånger hade han inte förbjudit
allt sådant — och nu skedde det åter, i en sådan stund!
— Ers majestät har helat sin själ; i hela kyrkans,
hela folkets namn bönfaller jag: hela äfven eder kropp,
— sade fader Alexej. Orden voro tydligen inlärda.
— Stig upp, stig upp! — upprepade kejsaren med
vämjelse.
Men fader Alexej reste sig ej.
— Tillbakavisa icke läkarnas hjälp, ers majestät,
låt sätta blodiglar . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
