- Project Runeberg -  Alexander I /
502

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

502

— Nej nej, låt mig vara! — började kejsaren.
Men så vinkade han slappt med handen. — Nå gör som
ni vill...

Biktfadern drog sig tillbaka, och doktorerna skredo
till verket. De satte trettiofem blodiglar i nacken och
bakom öronen, lade senapsplåster på armarna och höfterna
och kalla omslag om hufvudet. De satte också lavemang
och gåfvo in medikamenten I två timmar arbetade de.
Kejsaren gjorde ej längre några invändningar. När
de slutat, var han så matt, att han föll i vanmaktslik
dvala.

Framåt morgonen gick vakthafvande läkaren Tarasov
att rådgöra om något med Wyllié. Kammartjänare
Ani-sitnov var ensam kvar hos den sjuke. Kejsaren vaknade
och befallde Jegorytsj att taga bort blodiglarna.

— Doktorerna tillåter det inte, ers majestät. Ha
tålamod . ..

— Ha tålamod själf! — skrek kejsaren och började
slita bort blodiglarna.

Jegorytsj hjälpte honom. Han försjönk på nytt i
dvala. Men plötsligt slog han åter upp ögonen och sade
med förändrad röst:

— Jegorytsj, Jegorytsj du, hvar är han’?

— Hvem, ers majestät?

— Kusmitsj, Fjodor Kusmitsj, känner du honom
inte? — fortsatte kejsaren i snabb, svag hviskning. —
Den där lilla gubben på torget, pilgrimen. Han
vandrar omkring på vägarna och tigger till kyrkbyggen

— Fjodor Kusmitsj ... Gå ut och tag rätt på honom.
Men fort, fort, annars blir det för sent. Jag måste tala
med honom. Gör det, Jegorytsj, lilla dufvan! Men ingen
får veta om det, hör du det! Får Diebirsch veta om det

— det Gud förbjude! —så låter han prygla ihjäl honom,
säger, att det är en strykare utan pass . . .

Jegorytsj bleknade och korsade sig. Han förstod, att
kejsaren yrade, men ändå kom det för honom, att inte
allt i de där fantasierna var tom fantasi.

— Nåå? Hvad är du rädd för? — fortsatte kejsaren.
—■ Han är en gudsman, säger jag dig! Mycket bättre
än både du och jag. Han borde ha riket han! En Guds

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0508.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free