Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
smorde i sanning! Men nej, han vill nog inte, hvad skulle
det tjäna till? Han är en konung ändå. Tiggare och
konung. Och en sådan skulle få prygel! En konung få
prygel! Det vore detsamma som att prygla mig . . . Han
är lik mig till utseendet också. Inte mycket visserligen,
men det finns likhet. Hvita ögonbryn och ögonhår, kal
hjässa, blåa ögon som en liten kalf — alldeles som jag
själf i spegeln. . . När jag rakade mig för litet sen och
föll af stolen, vet du hvem jag såg då? . .. Jo honom,
du, Fjodor Kusmitsj! Men det får du inte tala om för
någon, det är en hemlighet jag anförtror dig .. .
— Ers majestät! Ers majestät! — stammade
Jego-rytsj förfärad.
Kejsaren ville tillägga något och reste sig, men sjönk
tillbaka på kudden och slöt utmattad ögonen. Sedan slog
han åter upp dem och såg liksom förvånad på Jegorytsj.
— Hvad är det? Hvarför ser du på mig så där?
Hvad var det jag sade nyss?
— Jag vet inte, ers majestät. Det var om Fjodor
Kusmitsj . . .
— Galenskaper! Hvarför hör du på mig? Nöt där!
Gå din väg, och kalla hit Tarasov!
Hela natten yrade han, stönade och kastade sig.
Han frågade efter Sofia, som om hon lefvat, och undrade
om furst Valerian Michajlovitsj Golitsyn snart skulle
komma,
Mot morgonen blef han så dålig, att alla trodde
slutet var inne. På fyra dagar hade han ej smakat en
bit mat, ty han led af ständiga kväljningar. Blott då
och då åt han en sked citronglass. Han orkade knappast
tala längre, men när kejsarinnan kom fram till honom,
smålog han emot henne, tog hennes hand i sina, kysste
den och lade den på sin panna eller sitt hjärta.
— Du är bestämdt trött? Hvarför går du inte ut
och går? — sade han en gång klockan två på natten.
Förmodligen kunde han inte längre skilja mellan dag
och natt.
Ibland knäppte han ihop händerna och bad hviskande.
På tisdagsmorgonen, 17 november, satte doktorerna
en spansk fluga i nacken på honom. Han skrek. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
