- Project Runeberg -  Alexander I /
506

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

506

Man försökte ge honom te, lemonad, glass. Men på
hans ögon såg man, att ingenting af detta var det rätta.
Slutligen vinkade han till sig Volkonski.

— Gör mig . . .

— Hvad befaller ers majestät jag skall göra?

Kejsaren såg på honom och sade:

— Gurgelvatten.

Yolkonski började göra i ordning gurgelvatten, ehuru
han visste, att kejsaren ej skulle orka gurgla sig. För
öfrigt hade han redan fallit i dvala igen.

Annu ett par gånger började han:

— Ne pourrait-on pas ... Il faudrait . . .

Slutligen tillfogade han knappast hörbart:

— Renvoyer tout le monde.

Men i rummet funnos endast kejsarinnan och
Yolkonski, som stod i en vrå, så att kejsaren inte kunde se
honom.

Plötsligt sade han högt och tydligt, nästan med sin
vanliga röst:

— Jag vill sofva.

Det var de sista ord af honom, som hon hörde.

Han låg högt på kuddarna, nästan satt. När han
sade: »Jag vill sofva», lät ban hufvudet sjunka och
slöt ögonen. Han försökte knäppa ihop händerna som
till bön men orkade ej; händerna sjönko maktlösa ner
på täcket. Han smålog liksom den där gången i början
af sjukdomen, då hon ännu inte förstått hvad detta leende
betydde — nu förstod hon det. Hans ansikte var blidt
och ljust, och så vacker hade hon aldrig förr sett honom.
»En ängel som pinas», tänkte hon. »Hur skall jag bära
mig åt för att kunna älska honom ändå mer, när . . .»
hon ville tänka: »när han blir frisk», men plötsligt
förstod hon, för första gången under hela sjukdomen, att
ban ej skulle bli frisk, att detta var döden.

Han slog upp ögonen och såg på henne; hon
förstod, att han ville säga henne något, och lutade
sig ner.

— Det är inte förskräckligt. Lise, det är inte
förskräckligt ... — hviskade han så sakta, att hon ej
uppfattade orden. Han ville säga: »Det är inte förskräck-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free