- Project Runeberg -  Alexander I /
507

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

507

ligt att falla i lefvande Guds hand.» Men vid en blick
på henne förstod han, att han icke behöfde tala — hon
visste allt.

Samtidigt stodo Volkonski och Diebitsch och hviskade
ute i salen.

— Min situation är ytterst svår. Som
generalstabschef måste jag veta, hvem jag skall vända mig till
i händelse af hans majestäts frånfälle, — sade Diebitsch.

— Jag antar till tronföljaren Konstantin Pavlovitsj,
— svarade Volkonski.

Ingen af dem visste om Konstantins tronafsägelse,
men hos dem liksom hos alla andra väckte alltid detta
namn ett oklart tvifvel.

— Ja till Konstantin Pavlovitsj, — fortsatte
Diebitsch, — men emellertid känner vi ju inte till hans
majestäts yttersta vilja.

— Hvarför har ni inte tänkt på det förut? —
frågade Volkonski otåligt.

— Tillåt mig påminna ers excellens, att jag
upprepade gånger haft äran tala med er om det, —
svarade Diebitsch också otåligt.

— Men hvarför har ni inte själf vidtagit några
åtgärder?

— Jag fann det opassande . . .

— Och ville, att jag skulle göra det där opassande
i ert ställe?

De stodo midt emot hvarandra som två tuppar
färdiga att ryka ihop. Volkonski blickade ner på
Diebitsch. Det var honom omöjligt annat, ty Diebitsch’
hufvud nådde honom knappast till axeln. Generalen
var en liten tjockis med stort hufvud och skefva ben;
när han marscherade framför ledet, måste han ta små
skutt för att hinna med. Han rörde sig otympligt och
säfligt, kraflade sig fram som en krabba. Hans uppsyn
var sömnig, hans yttre ovårdadt; han hade alltid dun
eller fjäder på uniformen. Det röda håret var lurfvigt,
ansiktet rödt och pussigt, det påstods att han drack.
Men ytan bedrog. Till karaktären var Diebitsch
outtröttligt energisk och hetlefrad och uppbrusande i högsta
grad; inte för intet gåfvo honom soldaterna sedermera,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free