- Project Runeberg -  Alexander I /
508

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

508

under turkiska fälttåget, namnet »samovarpaschan». Men
på samma gång var lian kallblodig, förslagen, intelligent
och skarpsynt. Det hände honom aldrig att motsäga
kejsaren, men ändå var denne nästan rädd för honom.
»Man skall akta sig att sticka fingret i munnen på
Die-bitscb», brukade ban säga.

Diebitsch och Volkonski afskydde hvarandra. Den
ene var rysk furste och aristokrat ut i fingerspetsarna,
den andre en uppkomling, son till en fattig korpral i
preussiska Schlesien, och hade kommit till Ryssland till
fots och med påse på ryggen. Diebitsch kallade
Volkonski »den gamla galoschen», och denne honom
»Arakt-sjejevs kreatur» ocli »huggormsynglet». Men hur ban
än föraktade Diebitsch, kände ban innerst, att framtiden
tillhörde inte honom, den ryske fursten, utan den där
tyske uppkomlingen.

— Hvad är det ers excellens önskar af mig?
frågade slutligen Volkonski, knappt i stånd att
behärska sig.

— Vill inte fursten vara god och fråga hennes
majestät?

— Tackar ödmjukast ! Fråga själf ni . . r

Diebitsch’ små stålgrå ögon gnistrade, ansiktet blef

purpurrödt, »samovaren» började sjuda.

— Som fursten behagar, men om något händer, så
är felet inte mitt. När jag vände mig till er, trodde
jag, att man i en stund som denna skulle glömma allt
personligt groll och endast tänka på plikten mot tsareu
och fäderneslandet. Men tydligen misstog jag mig . . .
Jag liar äran bocka mig!

— Vänta, — hejdade honom Volkonski. — Om ni
vill, skall vi göra så här: vi följs åt, och i min
närvaro framlägger ni saken för hennes majestät.

Diebitsch samtyckte, och de följdes åt in i
sjukrummet. Den sjuke låg i dvala. Kejsarinnan knäböjde
med hufvudet mot sängkanten och händerna för ansiktet.
När de trädde in, vände hon sig om och steg upp. På
deras ansikten såg hon, att de önskade säga henne
något, och hon gick fram till dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0514.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free