- Project Runeberg -  Alexander I /
516

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

516

Kring hans axlar sveptes den kejserliga purpurmanteln,
och guldkronan sattes på hans hufvud. Sålunda klädd
lades han i kistan och höljdes med tyll.

Dag och natt hölls vakt vid kistan af en general
vid kosackregementets donska lifgarde, en stabsofficer och
två andra högre officerare, alla med blottade värjor.
Präster läste oafbrutet evangeliet. Två gånger om dagen,
morgon och afton, förrättades själamässa af arkierejen
i Jekaterinoslav och den grekiske arkimandriten i klostret
Barvati, assisterade af det öfriga prästerskapet.

Efter hvarje själamässa aflägsnade hofmarskalken,
furst Volkonski, alla de närvarande med undantag af
prästen och två vakthafvande officerare, som fiugo order
att stå orörliga och med nedslagna ögon. Höljd i svarta
sorgdok ocli med lång, svart slöja för ansiktet inträdde
kejsarinnan i salen, ljudlöst, likt en skugga. Hou steg
upp för katafalkens trappsteg, bad och kysste den döde
genom tyllen. På några dagar hade hon blifvit så tärd
och affallen, att det lefvande ansiktet öfver kistan
föreföll mera dödt än det döda.

I dessa dagar skref hou till sin mor, hertiginnan af
Baden:

»Jag skrifver blott för att säga dig, att jag lefver.
Men jag kan ej med ord uttrycka hvad jag känner.
Ibland fruktar jag, att min tro på Gud skall svikta.
Jag ser ingenting, jag förstår ingenting, jag vet icke, om
ej allt är en dröm. Jag stannar hos honom, så länge
ban är bär; när de föra bort honom, följer jag honom,
jag vet ej när och hvart. Oroa dig ej för mycket för
mig, jag är frisk. Men om Herren förbarmade sig öfver
mig och tog mig till sig, så skulle det väl ej göra dig
för stor sorg, käraste lilla mamma? Jag vet, att det
ej är för hans skull jag sörjer utan för min egen ; jag
vet, att han har det bra nu, men det hjälper icke,
ingenting hjälper. Jag ber Gud om hjälp, men jag måtte inte
kunna bedja . . .»

När hou från Sjichmatovs hus återvände till palatset,
kom det öfver henne en sådan förtviflan, att hon trodde
hon ej skulle kunna bära den ufån skulle bli vansinnig.
Hon gick igenom rummen, alldeles som hon gått igenom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 17:05:07 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/merealex/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free